- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
170

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjuttonde katitlet.

Solen går ned.

Skärgårdens friska vindar och lifliga vågor ilade mot
Asplundas gröna land för att leka aftonens lekar med
lun-darnes susande kronor och strändernas doftande blommor,
innan solen sjunkit ned och natten härmat dödens hvila.

Ännu låg solen qvar i vester och blickade in genom
fönstren på Asplundas stolta herrgårdsbyggning, hvilkai
behagsjukt blottade sin hvita fasad mellan alléer af asp
och lind.

Asplunda hade varit ett gammalt adeligt herresäte, innan
bördsaristokratiens rostade riddarsvärd nödgades lemna rum
åt börsaristokratiens gyllene Merkuriistaf. Under loppet
af de senare femton eller sexton åren hade
herrgårds-byggningen, hvars murar af granit och klappersten utan
någon kalkbetäckning förut irotsat århundradens stormar,
blifvit hvad man kallar »reparerad», d. v. s. förfuskad efter
den nutida stilen både ut- och invändigt. Börsens patroner
hafva visserligen godt om pengar, men i allmänhet föga
eller intet af konstsinne och smak, ty dessa finnas icke
upptagna på priskuranten. Den gamla adeln var derémot ofta
de sköna konsterna bevågen, antingen för det att den
verkligen älskade dem, eller derför att den i dem trodde sig
hafva upptäckt någonting särdeles lämpligt för skylandet af
de många remnorna i stamgodsens bräckliga murar.

När kommerserådet och kommendören Räyel tillät den
gamla riddarsalen att förblifva i dess uråldriga skick, så var
det af gunst och nåd eller, kanske rättare sagdt, af
akt-gifvande på den ende sonens önskan, hvilken fattat tycke
för de urblekta riddarbilderna, som utgjorde de höga
väg-garnes förnämsta prydnad.

Vi nämnde, att aftonsolens strålar blickade in genom
fönstren på herrgårdsbyggnaden; och som riddårsalens fönster
voro högre än de många öfriga rummens, så faller det af
sig sjelf, att en större massa solljus skulle strömma in och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free