Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbreda sig öfver gyllenläderstapeterna i den äldriga
riddar-salen.
Också sågo de gamla riddarne rätt ståtliga ut i sina
förgylda rustningar och brokiga hjelmbuskar. Likväl voro
dessa hedersmän icke de enda föremål i salen, som solen
denna afton hade att belysa, ty midt på det blanka
mosaik-golfvet stod ett mindre, för tvänne personer dukadt bord,
dignande under silfver och kristaller, uppfylda af de
läckerheter, som en rik mans kök, källare och orangerier kunna
åstadkomma.
En betjent, hvilken länge haft att syssla omkring det
prydliga bordet, närmade sig ett annat af marmor, på
hvilket, jemte tallrikar och karotter af forgyldt silfver, stod
en ringklocka, i hvilken han började ringa. Ljudet var så
gällt, att det bort kunna höras genom större delen af
våningen. Anseende sig hafva ringt nog, stälde betjenten
klockan på dess vanliga plats och aflägsnade sig derefter ur
riddarsalen.
Omkring fem minuter efter betjentens afgång öppnades
de stora dörrarne till det inre af våningen, och ut i
riddarsalen trädde ett menniskopar af olympisk skönhet.
Den unge mannen var klädd i hvita
uniformspanta-longer, hvit väst och kort civil rock af svart silkessammet,
rikt prydd med silkessnören af samma färg, hvilken drägt
bidrog till förhöjandet af officerens i och för sig sjelf
utmärkt vackra gestalt.
Den unga flickan företedde det ovanliga af en hög,
smärt växt med ett ansigte, som, oaktadt blekheten och det
något slocknande i blicken, — följder så väl af själens oro
som af den trötthet, en längre och hastig resa måste
tillskynda en vid dylika färder ovan person, — likväl lyste
af de skönaste jungfruliga behag. Det svarta håret,
slät-kammadt kring pannan, nedföll från nacken i tre långa,
tjocka flätor. Deremot var det öfriga af toaletten i ganska
tarfligt skick. Hon bar nämligen en icke alldeles ny rock
af mörkgrönt bombasin, knäppt upp till halsen med små
stenkolsknappar. Denna rock syntes något illa medfaren af
resan, hvaraf man kunde draga den slutsatsen, att hvad den
sköna flickan nu bar på sig var det enda af hennes garderob,
som blifvit medfördt.
»Min älskade,» sade den unge mannen, »jag har, som
du ser, skickat bort alla domestikerna, ty jag allena vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
