- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
178

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helig vördnad. O, hvarför blef denna höga känsla lika
flyktig som champagnens perlor!

»Ser du,» fortfor Amanda, »ända frän mina första är
älskade jag sängen och poesien. . . Ack, hur har jag ej
hänryckts af Stagnélii sånger!»

»Du har då läst Stagnélii sånger, dessa varma, glödande
sånger!» ropade löjtnanten, hvilken likväl icke läst mer af
Stagnelius, än »Flickans monolog», som börjas med: »Ned
från himlaranden Blunden» etc. och »Dialogen», som
biledes med: »Sköna flicka, nöjets altar» etc., samt
»Glädjeflickan i Rom».

»Ja, jag har läst dem, sjungit dem, deklamerat dem!»

»Du kan då äfven sjunga och deklamera?»

»Ja, detta har varit min högsta glädje . .. Vill du att
jag skall deklamera något för dig?»

»En kyss på din fot för hvarje ord du deklamerar,
gudomliga flicka!»

»Du har läst Sigurd Ring?» frågade Amanda, i det hon
reste sig upp.

»Ja visst... en härlig elegi!» svarade löjtnanten
obe-sväradt.

»Sigurd Ring är ett sorgespel,» rättade flickan.

»Ja, så är det... jag tänkte på att. . . Ack, deklamera,
deklamera, ljufva Amanda!»

»Detta sorgespel väckte min första håg för teatern,»
sade hon; »hvad det är skönt! Hvad det är storartadt!»

»Deklamera! Låt mig sluka ljudet af din sköna röst!»

»Du kommer väl ihåg scenen emellan Gerda och
Hilma. . . tycker du om den?»

»Jag är förtjust uti den!»

»Jag minnes nu icke allt, men något dock, ty detta
kan aldrig gå ur mitt minne . . . Hör först hvad Gerda, den
elaka fostermodern, säger:

»När en gång bålet eller grafvens maskar
Vår kropp förtärt, då äro vi förbi.

Med sista sucken bortgår ock vår själ,

Som rök i vädret, och till aska bytes
Det bröst, som fordom lågade så ömt.»

»Bravo, bravo!» ropade åhöraren, klappande händerna
af alla krafter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free