Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrgårdsporten och satte sina saffiansbeklädda fotter på
gårdens fina, af daggen lindrigt berörda sandgångar.
Honom till mötes hastade samme betjent, hvars fruktan
för spöken vi den sistförflutna aftonen bevittnat.
»Hör noga på hvad jag befaller dig!» yttrade löjtnanten
till den bugande tjenaren; »du plundrar på ögonblicket
trädgårdsrabatterna på deras vackraste blommor. . . Dessa
blommor uppfäster du sedan i kransar ocli guirlander rundt
omkring ekopaviljongen i trädgården ... De skönaste
krukväxter, du i hast får tag uti, låter du föra in i samma
paviljong och uppställer dem så, att de bilda ett slags
blomsterskärm omkring kaffebordet, hvars servis måste vara
värdig en drottnings dejeuner. . . Allt detta skall vara i
ordning till dess jag kommit tillbaka, ty jag begifver mig
nu till stora orangeriet.»
Efter utfärdandet af denna befallning gick löjtnanten
in i trädgården och försvann snart mellan häckarnes rika
löfverk.
Den af första våningens långa fönsterrader, som vette
åt öster, eller åt parken och trädgården, undanskymdes
nästan hel och hållen af kastanjers och lindars lummiga
kronor, emellan hvilka här och der en reslig engelsk gran
vaggade sina något glesare grenar. Derför, när solstrålarne
af förlåtlig nyfikenhet ville titta in uti något af dessa
fönster, valde de helst granarne, emedan dessas kronor icke
voro så envist ogenomträngliga som löfträdens.
Äfven denna morgon dansade en den klaraste solstråle
genom granarnas blekgröna barr och ledsagades från gren
till gren af sjungande trastars festliga välkommen.
Solstrålen smekte och kysste sina små älsklingar, men skyndade
sedan mot fönsterrutan, förmodligen längtande efter någon
större och dyrbarare vän, åt hvilken den kunde meddela
sin glans och sin himmelska glädje.
Det väna himlabarnet upptäckte genast ett glänsande
mahognybord med åtskilliga små silfverpjeser, tillhörande
en rikligen försedd toalett; men kunde naturligtvis icke
spegla sig i den granna toalettspegeln, emedan denna såsom
vanligt var vänd inåt rummet. Ingalunda sorgset deröfver,
hoppade himlabarnet öfver spegeln, men studsade i detsamma
förskräckt tillbaka, ty det hade mött den slocknande blicken
från en flickas bildsköna, men dödsbleka ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
