Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll pä knä, med händerna hopknäppta öfver det svartlockiga
hufvudet.
I denna ställning förblef hon en god stund; men
ändt-ligen uppreste hon sig och blickade rakt framför sig. Det
vansinniga leendet hade försvunnit frän hennes mun, och
blicken började flamma af hög glans, och en högre färg
göt sig öfver hennes kinder. Ansigtet var icke mer en
svag, lidande flickas: det var en stolt, om ocksä djupt
särad qvinnas.
Slutligen utsträckte hon högra armen mot solsträle.n,
hvilken ä nyo genom granens krona flugit henne till mötes.
Solbarnet hoppade upp pä hennes hand, ilade utefter armen
upp öfver hennes anlete och dröjde der, hvilade der.
I denna stund syntes den unga flickan liksom förklarad;
men följande ögonblick fanns hon ej mer i fönstret.
Nittonde kapitlet.
Stormen bryter lös.
En halftimme derefter ätervände den stolte arfvingen
till Asplunda från trädgården och trädde in genom
hvalf-porten. Med bevingade steg ilade han uppför de breda
mosaiktrapporna och skyndade in i första våningen.
Hans ansigte och hållning för öfrigt voro endast
jem-förliga med hjeltens efter en vunnen slagtning.
Efter att ha genomvandrat en betydligare sträcka af
praktfulla kabinett, förmak och salonger, stannade han
slutligen framför en tillstängd dörr, pä hvilken han sakta och
småleende knackade.
Som nägot tecken till svar inifrän icke förspordes,
vägade han vidröra dörren med knogen, ehuru med lika
liten framgång.
Men hvad fingret och knogen icke kunna åstadkomma,
förmår utan tvifvel den oemotståndliga rösten, och hvad är
väl mera oemotståndligt än en lycklig älskares stämma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
