- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
204

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta är det namnkunniga Marstrand, Sveriges modernaste
badort, samt sjö- och stapelstad m. m., men beklagligtvis
en stad, om hvilken man numera kan säga, att den lefvcr
endast i det förflutna.»

Sä börjar Axel Emanuel Holmberg, i sin intressanta
och innehållsrika Bohusläns historia och beskrifning,
teckningen af Marstrand, efter hvilken i ordningen kommer
taflan af sjelfva fästningen, klippöns fruktade berskarinna,
med följande inledning:

»Vester om Marstrands stad resa sig från öns högsta
platå de väldiga massorna af det fasta Carlsten, anlagda på
nittio till hundrafemtio fots höjd öfver hafsytan. Med sina
ända till sextio fots höjd af ofantliga gråstensblock
uppdragna murar och sitt öfver hundratrettio fot från
anlägg-ningspunkten höga torn erbjuder denna fästning, ej mindre
genom sina kolossala murverk, än genom sitt dominerande
läge, en den mest imposanta anblick ifrån hvad håll man
än vill fatta den. Den omkring fästningen ledande
rundgatan eller betäckta vägen är på sina ställen i berget
ned-sprängd ända till trettiofem fot, och hvart man i den
vänder sig, bekikas man af döden ur gevärs- och
stycke-gluggarnes aldrig tillslutna Argusögon, hvilka öfvertyga om,
att för en fiende är denna väg den genaste till evigheten.»

Men Carlstens fästning har sig icke blott ålagdt att
afskräcka eller bestraffa hvarje fiende, som vore nog
förmäten eller ledsen vid lifvet att vilja nalkas de nakna
klippstränderna, mot hvilka vågorna och stormarne fåfängt rasa,
den har äfven för längre tid tillbaka varit en
förvarings-och straffort för gröfre brottslingar.

Dessa förvaras i sju hvalf, fuktiga och osunda samt i
saknad af tillräcklig dager och vädervexling, men hvartdera
med tvänne logement, hvarjemte fångarne, med hänseende
till deras pålitlighet och uppförande, äro indelade på tvänne
långgårdar, hvilken inskränkta klassifikation åstadkommer
föga eller intet af den nytta man dermed åsyftat. Dråparen
och subordinationsförbrytaren m. fl. måste här oundvikligen
dväljas bland tjufvar, rånare och andra, hvilkas begångna
brott ådagalägga ett vida större sedligt förderf än de förras. *

* Carlsten har nu mera förlorat sin egenskap både af fästning
och strafTängelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free