Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ned, och en vensterhänd sexman trädde fram för att
knipsa Dyringen .. . Dyringen visste, att han skulle få nåd,
om den vensterhände högg ett enda misshugg, och derför
log han och lade sig ned, liksom man lägger sig för att
sofva middag. . . Den vensterhände högg, och vid första
hugget rullade Dyringens huggknubbe fyra alnar från
kroppen ... Då log inte Dyringen mer, och han sofver sin
middag ännu i dag . . . Jag ser på dig, perukmakare, att det
skulle gå på samma sätt med dig som med Dyringen; men
som jag tycker det är synd om dig, så vill jag sjelf traktera
Stenbocken för att visa dig, din stympare, och alla de
andra, hur man skall bära sig åt för att bli ålderman i det
vällofliga perukmakareembetet. . . Ned med dig, Stenbock,
och hit med äppelknifven.» *
Derefter ryckte han spjälan ur den ordinarie
perukmakarens hand. Den dömde, utan att yttre något ord, föll
på knä och lade derefter sitt hufvud på madrassen.
»Ur vägen, att jag får ruml» ropade hufvudmannen
och svängde omkring sig med spjälan, så att alla måste
draga sig tillbaka.
»Bra, bra! Lefve hufvudmannen!» ropade alla, som nu
började ■ försona sig med den sjelftagna ändringen af första
kapitlet första paragrafen hvalflagen.
Nu höjde hufvudmannen den fruktansvärda spjälan —
ett hårdt slag hördes — delinqventen hvarken skrek eller
sprang upp, utan låg orörlig som en död på madrassen.
Ett allmänt bravorop skallade genom hvalfvet.
»Vräk nu kroppen åt sidan och fram med Hvita räfven,»
befalde hufvudmannen och återtog derefter helt lugnt sin
plats på domaresätet.
Några fångar bortsläpade långt in i hvalfvet
Stenbockens kropp, hvilken icke röjde minsta tecken till lif.
Derefter framledde lumpsamlaren Hvita räfven.
Denne var en liten, hvithårig och skelögd man med
ett djupt ärr under venstra ögat. Äfven han var dömd till
lifstids fästning, men för sedelförfalskning, förknippad med
en mängd andra bedrägerier.
»Hvad har Hvita räfven gjort för godt?» frågade
ordföranden.
• Bilan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
