- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
216

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådan bäfvan, att de, för att genom förllyttning till annat
hvalf kunna undgå den, ofta begått brott, som äro belagda
med dödsstraff, t. ex. befälets sårande med knif o. s. v.

Icke så sällan händer, att den, som undergår
hvalf-straffet, måste släppa lifvet till; men då upphänges han helt
enkelt i någon vrå af hvalfvet, då det sedan heter, att han
expedierat sig sjelf.

En qvarts timme efter hvalfrättens sammanträde voro
ljusen släckta, och de hårda snarkningarna från hvalfvets
alla sidor tillkännagåfvo, att sömnens lugn famnade hvalfvets
invånare.

Då reste sig den halshuggne upp från den plats, dit
han efter exekutionen blifvit förd, och kröp på händer och
fotter mellan de sofvandes madrasser, tills han kommit till
en af de öfversta bland dem.

»Mjölnare, sofver du?» frågade han hviskande och
famlade med ena handen öfver en stor kropp.

»Nej, jag ligger och hör på, hur Hvita räfven pustar
der borta,» svarade den tillfrågade lika sakta; »nå, Stenbock,
hur är det med nackbenet?»

»Du hötte som en stångjernshammare, men du föll
som en flugvinge . . . heder och tack för det, bror Broms . . .
det kan man kalla att lägga fingrarne emellan.»

»Men hur kunde Olsson, som är vår vän, anklaga dig
för att ha tagit tandprofvarna?»

»Han var så illa tvungen, ty det var flere som sågo
det, bland dem Hvita räfven, och alla önskade mig godt,
som du vet.»

»Men hvar hade du ögonen, när du lade vantarne på
dem, kära Frisk?»

»Jag tyckte bestämdt, att de voro större än de andra.»

»Ditt blindstyre, glöm inte att de tandprofvare, vi söka,
måste vara en half tum längre än de andra . .. Haf derför
korpgluggarne bättre upp nästa gång!»

»Var du säker, dul»

»Tror du, att Hvita räfven håller ut öfver natten?»
frågade mjölnaren.

»Han är seglifvad som en ål. . . jag skulle ha god lust
att förbarma mig öfver honom.»

»På hvad sätt?»

»Om jag tog honom några tag om strupen, eller hvad
tror du?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free