Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihet, och en fånges list satte han till och med öfver
qvinnans, hvilken annars har namn om sig att vara den
solidaste. Med ett ord, kommendanten kände i sitt hufvud
myrornas antal ökas vid hvarje försvinnande minut. Det
är förlåtligt, om i sådana ögonblick den fastaste karakter
börjar mjukna, ty det är minsann ingen småsak att veta sig
hafva att befara ett anfall af minst hundrafemtio förhärdade,
vildsinta bofvar, som hafva allt att vinna och ingenting att
förlora. Om man också är säker på att besegra dem, så
kan likväl icke segern gerna vinnas utan blodspillan och
förlust af mången ärlig och tapper soldat.
»Yppa för mig de punkter, hvarifrån utbrottet skall
ske, och jag lofvar dig nåd och frihet,» försäkrade slutligen
kommendanten, pustande, ty det kostade mycket på honom
att nödgas gifva efter för en sådan figur som Broms.
»Öch detta lofvar mig nådig herr kommendanten vid
sitt hedersord?» frågade mjölnaren, hvars ansigte strålade af
glädje.
»Ja, vid mitt hedersord! ... Men skynda, skynda!»
»Gud vare lof, jag är då fri!» utropade Broms;
»ändt-ligen är jag då fri!»
»Jag vill veta de fyra vigtiga punkterna,» ropade
kommendanten; »fort, säg mig dem!»
Mjölnaren närmade sig bordet, vid hvilket
kommendanten satt med pennan på ett framför honom liggande
papper, färdig att anteckna. Broms såg sig först omkring
åt alla sidor, liksom ville han förvissa sig om att ingen
kunde höra, hvad han ämnade säga kommendanten.
Derefter lutade han sin mun intill dennes öra och hviskade
deruti flere ord. Kommendanten hade knappast hunnit
anteckna på papperet hvad fången för honom dikterat, då
Frisk och Olsson infördes i rummet.
J. u■■■ »Kamrater, jag har bekänt allt!» sade Broms till dem.
; »Bekänt!» utropade begge, studsande tillbaka.
»Ja, era skurkar!» tog kommendanten till ordet; »jag
har nu klämt fram sanningen . . . Kanske I hafven lust att
bestrida er kamrats uppgift?»
Frisk och Olsson tego och kastade oroliga blickar på
mjölnaren.
»Varen nu lika uppriktiga som jag mot nådig herr
kommendanten,» uppmanade Broms sina kamrater, »och jag
är öfvertygad om, att ni ej skolen göra det för intet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
