- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
239

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, det är sant,» svarade Frisk eller Stenbocken;
»men man skall döda oss, om man får veta, att det är vi
sotn ...»

»Ja, ja, man skall döda oss,» instämde Olsson.

Kommendanten kollationerade sin anteckning med
Frisks och Olssons uppgifter samt fann dem i allo
öfverens-stämmande.

»Obegripligt 1» mumlade han derunder half högt; »samma
ställen ha i dag blifvit undersökta, och likväl har ingenting
misstänkt kunnat upptäckas.»

»Ar då nådig herr kommendanten så säker på, att de,
som undersökt dessa ställen, ha gjort allt hvad deras pligt
ålägger dem?» frågade Broms, som hört kommendantens
yttrande; »hvad jag vet, är att det finnes en och annan
bland bevakningen, som känner lika mycket om den saken
som jag och mina kamrater.»

Kommendanten stirrade bestört på mjölnaren.

»De ha väl redan börjat välta undan de första stenarne?»
frågade Broms sina kamrater.

»De skulle just till med det, då vi blefvo upphemtade,»
svarade Stenbocken.

»Var då så god och gif order på ögonblicket, herr
kommendant, ty numera är ingen tid att förlora,» bedyrade
mjölnaren.

Kommendanten steg upp och närmade sig dörren.

»Var äfven nådig och ge befallning att »vi få stanna
qvar i högvakten, till dess herr kommendanten återvändt,»
bad Broms.

»Vi äro förlorade, om man återför oss ned i hvalfven,»
tillade Olsson under synbar ångest.

»Ja, I kunnen stanna qvar,» yttrade kommendanten
och lemnade rummet.

Knappast fem minuter voro förlidna, förrän garnisonen,
fördelad i fyra trupper, marscherade från borggården, tagande
under djupaste tystnad vägen åt olika håll. Kommendanten,
som lemnat de tre fångarne i högvaktens förvar, anförde
sjelf expeditionen. *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free