- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
251

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

striden med röfvaren blifvit honom frånryckt, samt skyndade
in i skogen till sin befriares hjelp.

Denne kom honom snart till mötes.

»Den fördömda lyktan slocknade!» mumlade mannen i
läderkappan; »utan denna omständighet skulle jag nog fått
tag i den bofven . .. Det var emellertid rätt ledsamt, att han
skulle undkomma oss ... Men jag ser, att ni har vapen . ..
hur kunde ni så låta öfverrumpla er?»

»Jag hade råkat inslumra i vagnen,» svarade den
andre, »då jag väcktes af ett skott, som träffade min
betjent, hvilken satt på kuskbocken . . . ögonblicket derpå
kastades bonden ned, äfven sårad . .. Jag sprang genast ur
vagnen och sköt på röfvaren, men sköt miste .. . derefter
ville jag begagna sabeln, då jag i detsamma slogs till marken
och sabeln vreds ur min hand . . . den der skurken måtte
stå i förbund med djefvulen, ty jag kan, utan att skryta,
så der temligen föra mitt vapen,» tillade han med ett visst
sjelfförtroende.

»Ni råkade ut för en af ,de vildaste sällar man kan
tänka sig.»

»Det låter på er som om ni kände den skurken.»

»Jag hörde hans namn ... det är en lifstidsfånge från
Carlstens fästning... Men hur är det med.er betjent?»

»Död ... en stor förlust, min herre .. . han har länge
varit i min tjenst.»

De begge herrame hade nu uppnått vagnen, vid hvilken
jemväl det andra åkdonet befann sig med den darrande
skjutsgossen uti.

Mannen i läderkappan böjde sig öfver betjentens lik
och undersökte såret.

»Kom hitl» ropade han till bonden; »vi måste lägga
den olyckliges lik i vagnen ... det finns ej något annat sätt
att få det till staden.»

»Jag har ett förslag att göra,» yttrade vagnens egare;
»får jag ej tillbjuda herrn plats i min vagn?... I ett sådant
väder är ett täckt åkdon alltid att föredraga framför ett
öppet.»

»Jag tackar ... men liket ?»

»Kunde man ju lägga i herms åkdon.»

»Det kan gå för sig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free