- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
256

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men förmodligen tyckte sömnens gud, att straffet blef
mildare än han ämnat, ty i detsamma ryckte han bort
skärmen och tog sin hand från den sofvandes ögon, eller
också väcktes drömmaren af det buller, som förorsakades
deraf, att dörren till gästrummet öppnades.

Den liggande tänkte stiga upp, ty han trodde att dörren,
hvilken han glömt stänga, blifvit uppkastad af något
drag från fönstret, då han kände sin kropp förlar#as vid
åsynen af en hög, hvit, af månen belyst skepnad, som
visade sig på dörrtröskeln.

Den resande gnuggade sig i ögonen, oviss om han var
vaken eller ännu drömde; men när han åter blickade upp,
såg han tydligt, huru den hvita skepnaden långsamt skred
från dörren in i rummet och närmade sig bordet framför
fönstret.

Gestalten var en qvinnas, men dess ansigte,
öfver-gjutet af månens strålar, var ett liks, och de rika hvita
spetsarne, som fladdrade omkring henne, liknade den dödas
svepning.

»Hvem är det?» frågade den resande, mer för att
öfvertyga sig om att han var vaken, än för att tillfredsställa
sin nyfikenhet.

Svaret på denna nästan omedvetet gjorda fråga blef
följande, med en svag, men underbart ljuf stämma
af-sjungna sång:

»Hvadan denna evigt närda trånad ?

Fjerran bort vid himlarandens blånad
Sänder jag en tårfull blick och tänker:

O, der himlens hvalf sig mystiskt sänker,

Der mitt Eden blänker!»

Den restide sjönk ned på kuddarne. Hans tunga
stelnade, och kallsvett öfverhöljde hans panna. Med skälfvande
hand drog han täcket öfver sitt hufvud; med tillbakahållen
andedragt lyssnade han blott.

Han hörde, hur det rördes bland papperen på bordet.
Han tyckte sig äfven förnimma, att någon ryckte i urets
kedja och berlocker, hvilka, såsom vi redan känna, hade
sin plats bredvid papperen.

Slutligen bemannade han sig, drog täcket från hufvudet
och satte sig ånyo upp i sängen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free