- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
269

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derhän. Efter att ha noga betraktat gästerna i detta rum,
som belystes af ett smalare ljus i en vid kroghyllan hängande
jernstake, närmade hon sig disken.

»Styrman Klink är inte kommen än?» frågade hon med
en artig bugning.

»Styrman Klink är derinne i kammaren,» svarade
värdinnan, i det hon med en lika artig nigning pekade på en
dörr närmare disken.

»Vet söta frun, om han är ensam?»

»Han är ensam, söta madam . . . han har tagit rummet
för sin räkning, men bedt mig, om något fruntimmer
frågade efter honom, visa in det till honom.»

»Jag kan således gå in, söta fru?»

»Var så alltför god, söta madam!» uppmanade
värdinnan, öppnande dörren.

»Jag ber allra ödmjukast!» komplimenterade madamen,
hvarefter hon trädde in i det inre rummet.

Artigheten var, som man finner, icke bannlyst från
Svarta Dufvan.

»Sara, fan i dig hvad du dröjt länge!» ropade en bekant
röst mot den inkommande, som skyndat att läsa till dörren
efter sig.

»Kommer sent, men kommer med mycket, kära Broms 1»
hugnade madamen.

Om man icke hade hört rösten och namnet, skulle
man svårligen igenkänt den förrymde fästningsfången i den
förmente styrman Klink.

Han var klädd i en ganska vacker sjömansdrägt, ehuru
man vid åsynen af hans grofva, klumpiga kroppsbyggnad
beklagade de vanter och rår, i hvilka en dylik figur skulle
klänga. Broms’ ansigte var dock det svåraste att återfinna,
ty styrman Klink var rakad och slät om hakan, och i stället
för det forna svarta, borstlika håret bar han på hufvudet
de ljusaste lockar. För att göra den blonde kavaljeren ännu
fullkomligare hade äfven de långa, mörka ögonbrynen
blifvit kapade.

»Ljust klär dig, min snälla gubbe,» smickrade Sara,
slukande sin älskling med ögonen.

»Jaså... jag var inte tillräckligt ljus gosse förut,»
replikerade Broms. »Fan ta perukmakaren, som gjorde den
här peruken!.. . Den stramar åt skallen, som hade jag en
vaxhufva på mig; men så går det alltid, när man skall ta

lörsla älskarinnan. _ ltf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free