Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sara kastade en underlig blick först på Broms och
fäste sedan en ännu underligare vid väggen midt emot
dörren, hvarefter hon åter vände ansigtet mot mjölnaren, i
det hon blundande lade högra pekfingret på munnen.
Mjölnaren, som följt och tycktes förstå hennes
pantomim, närmade sig bordet, vid hvilket hon satt.
»Om det inte var du,» började nu qvinnan högt, men
med en betydelsefull blinkning, »så var det bestämdt någon,
som stod vid dörren och lyssnade,» hvarefter hennes blickar
å nyo sökte väggen.
»Ja, jag tyckte att det kom derifrån,» medgaf Broms
och gick till dörren, som han öppnade, liksom ville han
undersöka förhållandet; men äfven hans ögon ilade åt
motsatt sida.
»Det är kanske orätt af oss att så länge upptaga
rummet,» yttrade Sara; »det kan ju finnas flere gäster,
som önska sitta härinne... För öfrigt är det tid för oss
att gå.»
»Som du vill,» genmälde Broms; »jag har emellertid
bestält det här rummet till nattläger åt oss . .. Det är
be-qvämt, och här kunna vi vara i säkerhet åtminstone för
en natt.»
Derefter gingo begge ut i sjelfva krogrummet, der
Broms betalade den intagna förtäringen.
»Om vi komma hem något senare än vanligt, går det
an att slippa in ändå?» frågade mjölnaren värdinnan.
»Här är oppe hela natten,» svarade värdinnan, »och
hur dags herrskapet kommer, så är herrskapet välkommet.»
»Bara vi inte göra söta frun för mycket besvär?»
yttrade Sara.
»Tala inte om besvär, söta madam 1» ropade värdinnan;
»måtte herrskapet bli så nöjda med mig, som jag är med
herrskapet!»
»Men,» anmärkte Broms hviskande, »vi skulle önska
att ingen finge nys om’. . .»
»Det förstås, min bäste herre,» af bröt honom
värdinnan; »jag är van vid, att man har förtroende*till min
tystlåtenhet och pålitlighet, skall jag ha den äran att säga.»
Detta var icke ett tomt skryt, ty värdinnan på Svarta
Dufvan hade flerfaldiga gånger varit mycket nära att stöta
på Missgerningsbalken för det myckna förtroende man haft
till hennes tystlåtenhet och pålitlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
