Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Besynnerligt 1 Ser du, hur hon stirrar på oss?» hviskar
handelsmannen i Alms öra.
Alm svarar icke, ty han hör ej. Hans ansigte är blekt
och orörligt, och om åskan i denna stund slagit ned i
salöngen, skulle hans ögon likväl ej vändt sig från gestalten
på scenen.
KÖB.
»Hon är att beklaga; himlen hennes brott förläta bör,»
LUCIE.
»Han talar, han mig frågar — jag — jag får ej svara;
Men allt jag kan förklara.»
Hon gör en rörelse af smärta med handen mot sitt
hufvud.
»Mitt hufvud I Ack jag egde två klenoder,
Som jag ej mera har —
Hans ed, hans ring. O, broder,
Du min kärleks bödel var.
Sig dess himmel för mig sluter,
Mig Ed gar förskjuter,
Och likväl jag aldrig trolös var.»
Hon knäpper ihop sina händer, liksom till bön. Tårai
perla i hennes ögon. Metallfigurerna i salongen smälta i
detta ögonblick, och ej ett andetag höres. Slutligen slår hon
ut begge afmarne och höjer dem mot himlen, under det
ögonen stråla af en glans, som måste vara återskenet af
odödlighetens morgon, genombrytande vansinnets natt.
»Smärtan mig ej betvingar,
Själen på lätta vingar
Högt upp till himlen svingar,
Dit englar kalla mig.
Der från en vänlig stjerna
Blickar jag ned till dig:
Låt mig då tro att du gerna
Skådar dit uppåt till migl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
