- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
301

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I detsamma uppgaf qvinnan, hvilken Alm höll fast, ett
gallskri, som nästan kunnat uppväcka de döda, under det
hon sparkade och bet omkring sig som en vansinnig.

Damen i kappan hade återhemtat sig nägot, men både
hon och pigan voro orörliga och bäfvande vittnen till
uppträdet på gården, hvars betydelse de icke kunde fatta.

Under allt detta klingade uppifrån Edgars klagande
stämma.

»Min Gud, det kommer någon der borta!» skrek pigan.

Verkligen syntes också i porten till gatan en
groflem-mad karlfigur, hvilken ämnade sig in på. gården; men i
detsamma kom Räyel nedspringande från hästtrappan, ledsagad
af en mängd personer, aktörer, maskineriarbetare m. fl.
Afven kom folk ned från ‘det mindre huset.

Figuren i porten försvann.

Alm öfverlemnade den ursinniga qvinnan åt några
handfasta karlar och ville derefter rusa ut på gatan med de
öfriga, men kände sig hejdad af en lätt hand.

»Ni får ej lemna mig!» ljöd nära hans öra en ljuf,
bedjande röst; »ni var ju alltid min välgörare, min far! Och
Amanda är ännu värd er ömhet.. . hon bedyrar det vid den
himmel, som hvälfver sig öfver oss mörk och hotande, men
från hvilken Guds öga, skådar ned öfver jorden.»

Den djupt rörde mannen blickade uppåt, men hans
ögon skymdes af några heta tårar, och tigande slöt han till
sin sida den mjuka, runda arm, som flätat sig omkring hans.

I denna stund ljöd från teatern den döende Edgars
sista toner:

»Hulda engel, som försvunnit,
Du har kämpat, du har vunnit.»

Första älskarinnan.

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free