Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Denne man, som eger ert hela förtroende och som
förtjenar att ega det,» svarade Räyel, »han var vittne till
mitt lidande, min ånger, när jag saknade dig.»
Amandas tviflande blickar sökte Alm.
»Ja, jag var vittne dertill,» beriktigade denne; »jag
hörde ångerns ord från hans mun . . . hörde honom äfven
vilja försona hvad han trodde sig kunna försona ... men ...»
Alm hade ämnat tillägga, att löjtnant Räyel, under
loppet af de tvänne år, som försvunnit efter uppträdet på
Asplunda, icke desto mindre förblifvit till kropp och själ
samme elegante unge man som förut; men han kände
medlidande med den knäfallnes bedröfliga utseende, och
som detta medlidande icke tillät honom att ytterligare för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
