Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är som jag alltid sagt,» yttrade Ström, »att
ligga länge på sjuksängen är det värsta af allt... Då äro
de lyckliga, som slippa ligga länge och plågas.»
»Ja, visst äro de lyckliga,» medgäf den sjuke med en
djup suck.
»Till exempel kammarrådet Kruse,» anförde betjenten;
»han gick ut frisk som en nötkärna, men knappast hadc
han gått två steg på gatan, förrän han fick slag och dog
knall och fall.»
»Men att dö så häftigt,» pustade presidenten, »att dö
innan man vet ordet af och innan man fått rangera sig,
det är rysligt!»
Att dö långsamt eller hastigt, var lika rysligt i
presidentens ögon. Troligtvis är det lika svårt att hitta på
något lagom i döden som i lifvet.
»Men gikt är ju inte det ringaste farligt, fast det är
svårt, medan det står på,» tröstade kam mart jen aren.
»Åh nej, inte är det just farligt,» instämde presidenten
något lugnare, »och så har jag, Gud vare lof, de
skickligaste läkare ... O, hvad det ilar i märg och ben! ...
Bulta mig på vaden, venstra vaden, hör du!»
Ström började bulta på presidentens venstra vad.
»Är du galen, menniska!» skrek husbonden; »tror du
dig ha en jernstång att hamra på! . . . Dig har jag nu fått
för syndens skull!... O, jag står icke ut längre!»
Ström lät bli att bulta och drog sig några steg tillbaka
under följande reflexion:
»Om han fått mig för syndens skull, så har han säkert
fått gikten för dygdens.»
»Ah, hvad var det!» ropade hastigt presidenten,
sprittande upp med hemska ögon; »bröstet, bröstet! Det går upp
till bröstet! . .. Skynda efter läkare, alla läkarne! ... O, min
Gud, då är det snart förbi med mig!» tillade han med en
ton af isande förskräckelse.
Presidenten visste, att gikten hade många vägar, men
att vägen till bröstet var den farligaste.
Ström ringde, hvarvid betjenter och pigor inkommo,
hvilka, efter erhållen befallning att genast tillkalla läkare,
ögonblickligen skyndade till dörren.
Huruvida presidenten någon gång förut händelsevis
kommit att allvarligen tänka på döden, lemna vi osagdt.
Vanligt är dock, att så länge allt går en sjelf väl i händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
