- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
319

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trettioförsta kapitlet.

Presentationen.

Ett kejsarlik är en köttruin,

Som skall förgängelsens vägar vandra.
Blir det ej doppadt i terpentin,

Så ruttnar det, liksom alla andra.

Men minnet? — Minnet är blott ett ljud,
En efterklang af den tomma Härden.

Som krukor stå vi der inför Gud,

Och tiggarn skrattar åt efterveriden.

Dessa verser ur vår odödlige Vadmans sång om »Kungen
och tiggaren» sjöng magistern i Skinnarviken, sittande på
den enda trefotade stolen framför fönstret i samma rum på
nedre botten af Jörgens gärd, der vi först sammanträffade
med honom.

Det kunde vara omkring åtta dagar efter scenen i
presidentens sjukrum. Dagen var ovanligt mild och klar
för att vara i april månad.

»Alldeles riktigt ja,» fortfor magistern, som gerna
språkade med sig sjelf; »mull blifva vi, antingen vi göda
oss med kalkoner eller med rofvor. . . Om den saken är
det icke tu tal... Men är det väl lika tvärsäkert, att vi,
sådana vi gått och stått här i verlden, få träda inför Guds
ansigte?. . . Tviflar derpå ... Stig in i en förnäm societet
med galoscher på stöflarne, och du blir utkörd såsom en
ohyfsad best... Sak samma ungefär der uppe i den lysande
englasocieteten, der man spisar paradisiska äpplen, serverade
på stjernor, och begagnar solstrålar i stället för knif och
gaffel.. . Låt nu en sådan luns som menniskosjälen, och
så genomsölad af jord som hon merendels är, försöka titta
dit in; men blir hon icke då hals öfver hufvud kastad
utför de branta kristalltrapporna, så har jag orätt och Gud
fader med... Nenej men, nog få våra själar ytterligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free