Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni tycker, att jag har en eländig sängkammare,» sade
magistern, »och deri har hans nåd onekligen rätt... De
flesta af mina kamrater äro nog anspråksfulla att sofva
under en himmel af azur med solens krona på... Men jag
hatar all lyx, jag, och derfor har jag nu i många Herrans
år hållit till och huserat här. .. Dock har jag alltid tröstat
mig dermed, att lejonets kula och örnens bo förhålla sig
till min kammare som skrubben till palatset. . . Det är
följaktligen tvänne konungar som kunna afundas mig mitt
näste. .. Ändock något, sa’ hönan, när hon slukade
diamanten, i brist på kom .. . Herr presidenten tittar efter en
stol, som jag ser. . . jag har tagit mig den friheten att
skjuta fram det här bordet... var nådig och tag plats på
det, så kan jag säga, att jag åtminstone en gång haft krokan
på mitt bord.»
Presidenten var i den sinnesstämning, att han hvarken
kunde skratta åt eller förargas öfver den besynnerlige
tiggarens djerfhet. Fast besluten att lämpa sig efter
omständigheterna, befalde han betjenten gå ut, hvarefter han, i
brist på något bättre, hvilade sig mot bordskanten.
Betjenten gick, och magistern tog plats framför
presidenten på stolen med de tre fotterna.
Presidenten och tiggaren iakttogo en stunds tystnad,
hvarunder de uppmärksamt betraktade hvarandra, begge
troligtvis väntande på att först tilltalas.
»Under loppet af denna vecka har min betjent hvar
dag varit här,» började ändtligen presidenten.
»Flere gånger om dagen,» tillade magistern; »oförtruten
karl, det måste jag medge ... som en stenget har han hoppat
omkring här på ldipporna ... Man skulle kunnat tro, att han
sprungit efter den der flickan för egen räkning.»
»Ni är då den ende som vet någonting om den der
flickan ?» 1
»Ja visst... det är ju så naturligt, det. . . Det är nu
inemot tio år som jag bott i Jörgens gård .. . Den hyresgäst,
som kan bo tio år på ett och samma ställe, är ingen vanlig
menniska, herr president, och är han dertill på köpet
tiggare, så kan man räkna honom till ett af verldens
underverk ... Så är det ju, eller hur?»
»Min betjent hade befallning att föra er till mig.»
»Punktligen framförde han den befallningen och med
en precision, som hade det varit presidenten sjelf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
