Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sex, förvånade öfver detta oväntade inkast, vände
sina blickar åt det håll, hvariffån rösten kom, och fäste sig
vid en medelålders man med bleka, allvarliga anletsdrag,
hvilken satt framför ett glas punsch och ögnade i ett
tidningsblad; men en af de sex, nämligen löjtnant Räyel, syntes
derjemte högst förlägen.
»Sistlidne höst i Göteborg,» fortfor den allvarlige
mannen, »uppehöll ni er visserligen fem minuter i mamsell
Heusers förmak, oväntad och ogema sedd, men måste aflägsna
er på hennes befallning . . . Nästförflutna vinter följde ni
efter henne från stad till stad i Tyskland, och huru många
gånger ni instälde er i hennes tambur, känner jag icke . . .
Men hvad jag säkert känner är, att er fot aldrig beträdde
tröskeln till hennes boudoir... Nu beror det naturligtvis
på er sjelf, herr löjtnant, huruvida jag skall ingå i någon
bevisning för hvad jag anfört.»
Löjtnant Räyel satt liksom träffad af blixten.
»Det förvånar mig, min herre,» anmärkte en af de sex,
»att ni, som ingen af oss har den äran att känna, lägger
er uti vårt samtal.»
»Det förvånar er, att det finnes menniskor, som vilja
taga i försvar ett frånvarande fruntimmer, hvars namn man
söker befläcka!» genmälde den bleke mannen, hvilken
derefter tömde sitt glas, uppsteg och aflägsnade sig.
»Ja, min själ, är det icke samme person, som i går
mottog den tyska sångerskan vid ångbåten,» förmälde
nyhetsmakaren, följande med ögonen den bortgående; »jag tyckte
väl, att jag sett honom förut.»
»Hvad säger du!» utbrast Räyel, hvars förlägenhet
ögonblickligen lemnade rum för den yttersta förvåning;
»hvad säger du!. .. Olivia Heuser i Stockholm!»
»Utan sin lärares tillstånd!» gäckades en af vännerna.
»Ha, ha!» instämde de öffiga.
»Olivia Heuser i Stockholm! Hon i Stockholm!»
ropade Räyel, resande sig upp från stolen, utan att ens märka
det försmädliga grinet; »yrar du, eller är det en oförskämd
lögn?»
»Lögn?... Hur skulle jag våga ljuga för en så
sannings-älskande riddare som du?... Jo jo men, hon är verkligen
i Stockholm, så att om du vill fortsätta dina intressanta
äfventyr...»
»I tamburen,» tillade en af de obarmhertiga bröderna.
Första älskarinnan. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
