- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
335

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Naturligtvis för att råka er,» svarade Alm, bittert
gäckande.

»Ha, min herre I»

»Det förvånar mig,» fortfor Alm; »att icke redan er
egenkärlek låtit er förmoda det. De många intressanta
äfventyr ni haft med henne borde ju förklara allt.»

»Ni förolämpar, ni sårar mig!»

»När blef löjtnant Räyel en känslig, en sårbar menniska?»

»Herr revisor!»

»Jag sårar dock icke i hälen, såsom ni.»

»Ah, det går för långt!»

»Hvad är det som går för långt?»

»Er bitterhet, ert grymma hån, min herre!»

»Ni medger då att, om ni hyste den förmodan att hon
för er skull återvändt till Sverige, detta vore ett bittert, ett
grymt hån?»

»Jag förstår er icke.»

»Ni vill icke förstå mig. .. dock, ert missförstånd
bekymrar mig föga.»

»Ni vill då icke gifva mig någon upplysning om
orsaken till hennes ankomst?»

»Hvad rättighet har ni att begära upplysning om
henne?»

»Besynnerlig fråga, min herre!»

»Hvaruti ligger det besynnerliga?»

»Det är er troligtvis icke obekant...»

»Hvad?»

»Att jag... att jag måste vara intresserad af allt som
angår henne.»

»Ja visst... jag kunde höra det på ert samtal med era
bordskamrater... Lugna er, herr löjtnant, jag förstår er
bättre än ni vill förstå mig... Ni vill, med stödet af en
nedrighet eller på grunden af ett brott, bygga er en
rättighet, en rättighet att förfölja och plåga denna unga qvinna,
hvars enda förseelse förhåller sig till hennes öfriga ädla
egenskaper som sandkornet till himlens stjernor.»

»Ni förkrossar mig!» utbrast löjtnanten, kastande sig
ned på bänken bredvid Alm, under åtbörder af sorg och
nästan förtviflan; »jag förtjenar all den förödmjukelse ni
bereder mig! . . . Min lättsinnighet bringar mig i förderfvet!»

Löjtnant Räyel var, såsom vi redan erfarit, en af dessa
karakterer, hvilka, ehuru deras lefnad är en ständigt fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free