Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Troligtvis så väl det ena som det andra, men mest likväl
det senare, ty icke nog dermed att han, genom att i sitt
hus hafva upptagit sin dotter, trodde sig kunna försona det
mångåriga lidande han tillskyndat henne, han hade äfven,
under loppet af de sista fjorton dagarne, känt sitt bröst fyllas
af en känsla, som ditintills varit honom främmande, nämligen
faderskänslan, och det var denna som gjorde honom så
lycklig och för hvarje dag, hvarje timme -slog nya rötter
i hans hjerta. Hans lefnads afton syntes honom icke mer
mörk och dyster, ty för hvarje stund han tillbragte i den
intagande flickans sällskap, tände sig en ny stjerna på det
nattliga fästet. Dertill kom behofvet för honom att ha
någon vid sin sida, fäst vid hans person med starkare
band än tjenarens. När man blir gammal och sjuklig, blir
man som barn på nytt och kan då, lika litet som i de
första lefnadsåren, umbära en vänligt ledande och vårdande
hand.
»Mitt söta barn,» afbröt omsider presidenten tystnaden,
»det förstås att du i denna sak, liksom i allt annat, har din
fullkomliga frihet, ehuru jag för min del måste bekänna,
att jag finner det föreslagna partiet i alla hänseenden
fördelaktigt ... Kommerserådet Räyel, min gamle vän, är en af
samhällets rikaste och mest ansedda medlemmar... Hans
son har visserligen varit en vildhjerna, men mången har
varit det mer än han och likväl sedermera blifvit stadgad
och klok... Lägger man nu härtill ditt forna förhållande
till den unge mannen, så. .. men, för Guds skull, du blir
ju blek som ett lik, min stackars flicka!. .. Vid Gud, det
var min mening att. . . men jag tyckte att...»
»Jag måste tala med revisor Alm!» utbrast Amanda;
»värdes tillåta att jag får rådgöra med honom!»
»Det anser jag både för rätt och billigt,» svarade
presidenten; »jag tillåter med största nöje, att du talar med
honom och inhemtar hans råd... Dessutom eger han de
största anspråk både på ditt förtroende och på min aktning,
ty utan denne hederlige man hade jag säkert icke återfunnit
dig, min snälla, goda flicka . .. icke varit så lycklig som
jag nu känner mig... Aldrig skall jag kunna vedergälla
honom för det goda han bevisat oss begge.»
»Nej, aldrig, aldrig!» upprepade Amanda och lutade
sig tankfull mot sin fars bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
