- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
344

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kan jag väl, efter det förhållande som varit mellan
mig och honom, bli lycklig med någon annan eller någon
annan bli lycklig med mig?»

Under det Amanda med svag, osäker röst yttrade dessa
ord, blickade hon förstulet på Alm, men det låg någonting
betydelsefullt i den blicken.

»Och hvad svarades?» sporde Alm, stirrande rakt
framför sig.

Amanda dröjde med svaret, liksom hade hon väntat,
att Alm skulle hjelpa henne dermed; men revisorn, som icke
sett den betydelsefulla blicken, upprepade blott sin sista fråga.

»Nejl» svarade hon modfäld; »jag kan ej bli lycklig
med någon annan, och ingen annan kan bli lycklig med mig.»

»Deraf följer naturligtvis, att ni måste bli lycklig med
honom,» yttrade Alm, döljande sin egen djupt upprörda
sinnesstämning under ett ironiskt löje.

När en man vid Alms ålder är förälskad i en
aderton-årig flicka, så visar han sig antingen pjunkig och lipande,
och en sentimentalitet med fyrtio år på nacken gör alltid
en löjlig figur, eller också förefaller han tvär och knarrig
samt blir följaktligen mycket tråkig.

»Ah, ni är ej mer densamme 1» utbrast Amanda, resande
sig upp från stolen; »ni är bitter ... grym 1»

Alm teg. Hans ögon följde aftonsolen, som i detsamma
sjönk ned bakom Svartsjölandets skog. Den hade ett tycke
med något som slocknade inom hans eget hjerta.

»Amanda, Amanda!» hördes inifrån presidentens röst.

»Efter åtta dagar har jag svarat,» yttrade Amanda;
»efter åtta dagar är jag löjtnant Räyels brud!»

Derpå försvann hon från balkongen.

»Bitter, grvm,» upprepade Alm för sig sjelf; »när man
sett den ena illusionen efter den andra stupa för ödets slag
och när man följt dem alla till grafven, då blir man grym,
ty man vill hämnas sina mördade barn!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free