- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
367

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du får det, Marie... I dag vill jag, att alla skola
vara lika glada som jag.»

»Ack, hvad det var roligt!»

»Tyst! .. . hörde du ej ljudet af en galopperande häst?»
frågade Amanda lyssnande.

»Jo, det kommer visst främmande.»

»Då är det säkert han!» ropade Amanda, uppstigande
från pianot; »det är revisor Alm . . . han for då landvägen,
i stället för sjöledes, såsom han skref med budet.»

»Den fula karlen!»

»Ar min fästman,» svarade matmodern leende.

»O, min Gud! Mamsell narras bara... han med det
stygga ärret på kindbenet...»

»Blir min man om några veckor,» yttrade Amanda och
det nied en ifver, liksom vore det ett synnerligt nöje för
henne att sjclf cklatcra förhållandet; »skynda dig ned och
ta emot hästen . . . det skall bli straffet för din oartighet
mot den ädle ryttaren.»

Den förvånade kammarjungfrun lemnade hastigt
salongen.

Amanda skyndade ut på balkongen med strålande ögon
och de vackraste rosor på kinderna.

Hela vestra horisonten liknade ett eldliaf. Det var
den nedgående, augustisolens afskedsblick åt jorden.

Amandas ögon sökte gården och upptäckte snart en
löddrig, hårdt flämtande häst, hvilken stod bunden vid
trädgårdsgrinden. Hennes blick mulnade, och rosorna bleknade
på hennes kinder, ty det schabrak, som den bundne hästen
bar, var alldeles för grant och lysande för att kunna
tillhöra en civil tjenstemans häst.

Gripen af en plågsam oro, drog hon sig från
balkongen tillbaka in i salen, stannande midt på golfvet, oviss
om hvad beslut hon borde fatta, ty hon anade hvem
ryttaren var.

1 detsamma uppslogs dörren med häftighet, och
kammarjungfrun störtade in.

»Det är en främmande officer,» anmälde hon, »en
främmande officer, som...»

»Nej, det är ingen främmande,» afbröt henne en ung
man i husaruniform, hvilken, knuffande undan
kammarjungfrun, trängde in i salongen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free