Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes svaghet för er?... Ni tog det säkra för det osäkra . . .
den gängen var ni mer smulgråt än köpman, och hin
håle höll er räkning för er försigtighet.
Jag vill ej tala om, hur min barndom missvårdades;
hur min mor, tryckt under er jemhand, slutligen dog utan
att vidare få se sin förstfödde, hvars vanarter, af er på
tusenfaldigt sätt befrämjade, genom ryktet, bevinga dt och
förstoradt af er, fördes till hennes öron, förgiftande hennes
sista stunder, samt huru jag som yngling omgafs liksom
med ett nät af alla möjliga förförelser, hvilkets yttersta
trådar hvilade i er säkra hand.
Och detta allt oaktadt, var jag likväl nära att rubba det
horoskop, som ni med så mästerlig hand och så skarpsynt
öga uppstält och riktat. Olyckan ville, att jag hade ett
briljant hufvud, såsom det sades, och hvilket jag, uppriktigt
taladt, äfven sjelf tror. Jag låg i Upsala, drack och rafflade
om nätterna, bars hem drucken på morgnarne, men satt icke
desto mindre om dagarne hos professorerna och tenterade,
och en vacker dag stod jag, till allas förvåning och er
bestörtning, med de andra på parnassen, visserligen förstörd
till kropp och själ, med en lager kring tinningen, lika vacker
och grön som de andras. Denna senare omständighet hade
ni ej förutsett, ty ni var för klen i naturalhistorien för att
kunna känna, att äfven vid träskets stränder frodas träd och
buskar, samt att jemväl på den grumligaste yta finnas blad
och blommor, icke ovärdiga att belysas af solen.
Vorden myndig, började jag nu gapa omkring mig efter
både fäderne- och mödernearfvet, och jag gapade blott af
sympati för mina många björnars gap, ty om dessa senares
förökande och utvidgande hade ni dragit en faderlig omsorg.
Vårt’ första möte, efter många års skilsmessa, blef en
tandexposition å ömse sidor ... men hade jag betar som en galt,
så hade ni dem deremot som en elefant... det blef ett
rysligt nafsande vid vederbörlig domstol... Men nu fick jag
på min lott något, mot hvilket er elefantstand förhöll sig
som knappnålen till en flaggstång, nämligen en rysligt lång
fysionomi, ty jag inhändigade tvänne nya klassiska verk att
studera, 1:0 den tokroliga testamentsklausulen och 2:0 en
putslustig specifik uppgift på alla de summor, jag rafflat bort
om nättema, samt på alla de gånger jag drucken burits
hem på morgnarne. . . Fan till karl, tänkte jag genast och
storskrattade, den kroppen toge jag bums till generalspion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
