Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dylikt som tjenar till att ta lifvet af andra kroppar, vare sig
med eller utan själ, alltefter som maskinernas herre finner
för godt. Alltså lydde jag i sex år trumman, och likväl
hade jag icke varit olydig hvarken mot far eller mor...
de befalde att jag skulle bli arflös, och jag hade ju i det
närmastq varit eftergifven som ett får, ehuru illa det än stod
till med pelsen.
Vid en profskjutning skadad i högra armen, som
slutligen blef lam, fick jag afsked ur krigstjensten utan pension.
Hvad jag sedan till dato varit, vet Stockholm, som jag dag-
ligen tiggt af, och äfven ni, hvilken jag deremot aldrig
tiggt af, utan tvärtom varit så artig och förekommande
emot, som man någonsin kan begära af den tacksammaste
stjufson ... Men ni kastar å nyo era ögon på hatten med
sorgfloret, ser jag... bravo, bravissimo! Ni justerar mina
ord med de sex vecken... det bevisar, att ni med
uppmärksamhet följt med den lilla repetitionskursen . . . tack för
det, herr kommerseråd och kommendör! Gods och guld
har ni för intet och medmenniskors tacksamhet alltid på
köpet!»
Kommerserådet, som under repetitionen lutat ansigtet
mot soffdynan, hade mot slutet deraf blickat upp, utan att
likväl vända ögonen mot den talande, liksom vågade han
icke se åt det hållet; men hans ansigte blef allt blekare
och blekare.
»Ja minsann står icke han också der!» ropade tiggaren
med blicken på sorgfloret; »det är då icke under, att ni så
. ifrigt betraktar de sex vecken . . . och jag, mitt blindstyre,
som icke strax kände igen honom! . . . Det är ju sjelfva lilla
guldgossen, halfbror min, lilla Gustaf.. . han står ju
lifs-lefvande och i full parad på öfversta vecket och vrider sig
på klacken, enligt gammal förnäm vana.. . han öppnar sin
vackra mun ... hör inte kommerserådet hvad han säger?. . .
Inte?... Men jag hör det, jag... jo, så här säger han:
tack, tack, min vördade fader, för allt hvad du gjort för
mig! Du har endast lefvat för din son, och allt har du
uppoffrat för honom ... mensklighet, hjerta, samvete, allt,
allt!... Också vill jag tacksammeligen föra till efterveriden
ditt namn och dina millioner.»
»Håll upp! Håll upp!» banade sig slutligen fram öfver
den gamles läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
