Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars venstra sida glödde den allra vackraste lilla törnrosknopp.
I hvarje spegel, som de två gingo förbi, kastade
hon en blick för att se hur den vackra mössan tog sig ut,
ett slags koketteri så vanligt, men så förlåtligt och oskyldigt
hos en ung fru, morgonen efter bröllopsdagen. Ofta böjde
mannen sina läppar öfver det snöhvita sammetsfjunet på
handen till den arm, hvilken flätat sig om hans med en
innerlighet, som om den ville växa fast vid den. Hastigt
stannade hon och följaktligen äfven han, hvarefter hon
sakta lösgjorde sig från mannens arm och försvann i ett af
sidorummen. Dock återkom hon snart med en vacker
sjöskumspipa i ena handen och en brinnande fidibus af
rosenpapper i den andra.
»Du är van att röka din pipa på kaffet,» sade hon,
räckande mannen pipan.
Småleende mottog mannen pipan, men ville genast
lägga bort den, mumlande några ord om sina ungkarlsovanor.
»Ack, min vän,» yttrade hon, »dina ungkarlsovanor
tar jag emot med samma fröjd och tacksamhet, som jag
mottagit dig ... jag vill, att du skall vara lyckligare, men
ändock densamme.»
»Älskade, det är af egennytta som jag ej vill röka,»
sade han; »tobaksröken skulle förgifta doftet af rosorna på
din mun.»
»Ingenting annat,» svarade hon, i det hon sjelf tände
på pipan och drog några fina bloss ur den; »ser du, nu är
jag i samma fördömelse.»
Nu var mannen ej sen att föra munstycket till sina
läppar; men snart slocknade elden i pipan. Det finns ingen
jordisk eld, som håller låga vid sidan af den rena kärlekens.
De nygifta utträdde i salen och stannade framför en
af Rosenvalls flyglar, hvilken var uppslagen. Den unga
frun tog plats på stolen framför flygeln, och upp ur
tangenterna steg en legion af blixtrande, fantastiska toner.
»Fridolf,» frågade hon, »kan du säga hur jag upplöser
dessa dissonanser?»
Mannen gissade flere gånger, men, såsom det tycktes,
alls icke tillfredsställande.
»Jo, så här upplöser jag dem,» sade hon, i det hon
hoppade upp från stolen och satte sig på mannens knä;
»o, måtte alla lifvets dissonanser så upplösas!» tillade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
