Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel Marklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABRIEL MARKLIN.
17
vandring uti den fria naturen. Han vandrade, som en
vandrande gesäll, med renseln på ryggen och öfver den ett par
fastknutna grofva stöflar; men han arbetade alltid hos samma
mästare, nämligen hos naturen, den han egnat sin hela
kärlek och verksamhet. Frimåndagar och fyr-abendstimmar
kände han ej, lika litet veckolön eller dagspenning. Han
behöfde heller icke mycket för egen del: han kunde frossa
vid en sillbit eller en kall potatis, och dricksvaror hade han
fritt ur naturens källor. Gud vete om han någonsin suttit
vid ett ordentligt dukadt bord, eller haft andra bordskamrater
än maskar och insekter, som säkerligen icke haft mycket
roligt i hans sällskap.
Ibland var han rätt illa ute på sina vandringar. Så
hände det t. ex. en vacker sommarmorgon, att en
egendoms-egare på landet under sin vandring på egorna blef varse en
karl liggande raklång och framstupa i rofåkern.
Egendoms-egaren, som trodde sig på bar gerning ertappa en objuden
rofätare, började med käppen prygla på den liggande. »Aj!»
skrek den rofgirige, »vänta tills jag får fatt på den lilla
vackra spindeln jag söker! Aj, nu har jag den, Gud vare
lofI» Den rofgirige var ingen annan än Marklin, och
egen-domsegaren blef högeligen flat, när han fann sig hafva pryglat
en lärd, som dertill på köpet rensade hans åker från spindlar
och andra insekter.
Marklin samlade äfven akademiskt tryck, såsom
disputa-tioner, program och teser; men allt detta sålde han, dels
för att kunna lefva, dels ock för att få medel till inköp
af naturalster. »Det är disputationssamlaren som
underhållit naturforskaren», brukade han säga. En sådan samling
sålde han en gång till Helsingfors universitet och fick för
den 4,000 rdr. När gubben fått denna summa i handom,
råkade han i största förlägenhet. Hvar skulle han gömma
den? Hvar göra af den? Om det varit 4,000 petrifikat
eller insekter, nog hade han då vetat hur han skulle ställa
med dem. Men 4,000 riksdaler? Ställa upp dem bland
den öfriga samlingen måhända? Det vore äfventyrligt. Den
ene samlaren kniper gerna af den andre, och Marklin kunde
råka ut för en sådan som företrädesvis samlade fjärilar af
guld. En vän, för hvilken han hade stort förtroende, rådde
honom att låna ut summan mot säker inteckning; men han
hade svårt för att begripa, att ett papper med namn och
sigill kunde uppväga så mycket pengar. Han skulle ha
Minnesbilder. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
