Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Per Westerstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Per Westerstrand.
Personer af hög ålder äro merendels knarriga och
ofördragsamma mot allt som omger dem, och ingen bör
undra derpå. De sakna och sörja det tidehvarf, som sett
dem handla, och kunna icke gerna tillhöra och älska det,
som ser dem dö. Få måtte undantagen vara. Vi för vår
del känna blott etl, och det var han som nyss gick ibland
oss, som nyss i vår krets skämtade, log och sjöng, och, bäst
han sjöng, försvann. Han kunde, om han ville räkna
tillbaka, räkna nära 73 år; men ingen annan räknade eller såg
dem, icke ens han sjelf. Det var en dag ulan afton, en
ålder utan ålderdom, ett midsommarsdygn der qväll och
morgon flöto samman.
Verlden böjer sig för mycket, men älskar icke allt som
den böjer sig för. Guld och rang finna många krökta
ryggar; men det vill något mer till för att böja allas hjertan,
för att vinna allas kärlek, allas vördnad: det vill snille, det
vill dygd till. Men icke ens dessa äro tillfylles, ty snillet
har sina afundsmän, liksom dygden sina vedersakare, och
begges popularitet flätar sig kanske först in i kransen på en
graf. Det måste således fordras något annat, och hvad? De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/mb/0021.html
