- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Minnesbilder [1] /
32

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvad var att göra? — Utskottsledamöterna lofva bot
och bättring, slippa Brunnsvikens vatten och få i stället några
glas af Blåportens punsch.

Ändtligen fick han veterinär-inrättningen, sådan den nu
är, i stånd, anskaffade skickliga lärare, bildade och
utexaminerade elever. Mot dessa senare var han, såsom det ofta
syntes, öfver höfvan sträng; men »om jag icke tillbörligen
ryktade dem,» sade han, xhur tror ni väl att de stackars
kamparne skulle se ut!» — och hur han väsnades och
gormade i stallarne, så gaf han slutligen Sverige den skickliga
och ansedda djurläkarekår, som det nu eger och utom honom
säkert aldrig haft.

Under mer än tre decennier var han allas orakel, när
det gälde hästar, och ingen sådan köptes, utan att han först
rådfrågades, liksom knappast något af dessa ädla djur i
Stockholm fans, hvars historia han ej kände. Se der går
Storsultan, grefve B:s ridhäst för 15 år sedan,» yttrade han
en gång, pekande på en utmärglad åkarkamp, som framför
vedkärran med möda släpade sina ben . . . »Nej, men se på
åkarn, den lymmeln, hur han rycker det arma djuret i
munnen!» tillade han, störtande mot åkaren med käppen. Nu ha vi
en lag som stadgar ansvar för den som misshandlar djuren;
men innan lagen kom, var Norling den lefvande traditionen,
en tradition med käppen på åkardrängarnes ryggar.

Det var ej tu tal om hans stora öfverlägsenhet framför
alla andra sin tids djurläkare i hvad som rörde det rent
praktiska, användandet äf läkemedlen och den kirurgiska
knifven. Men hans sätt att för öfrigt behandla och beherska
de ädla djuren, äfven när de voro som ystrast, var lika
beundransvärdt. En dag kommo till veterinär-inrättningen en
underofficer och tolf man från lifgardet till häst, förande
med sig en häst, som de förklarade vara rent af omöjlig att
sko. »Hit med kampen!» ropade Norling, läggande sin
hand på den frustande och dansande ostyringens länd,
hvar-efter han småningom och under smek förde handen nedåt
benet till foten. »Kom nu och tag foten!» befalde han
derefter den yngste af sina elever, hvilket denne också gjorde.
Hästen stod spak som ett lam och lät sko sig. »Gån nu
hem, gossar!» sade han derunder till hästgardisterna; »jag
skall skicka ett barn efter med hästen.» Hvem vet, kanske
kände Norling långt före detta till Rareys konst, fast man
icke gjorde så mycken affär deraf som nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:25:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/mb/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free