- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Minnesbilder [1] /
33

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sådan var Norling, veterinärföreståndaren. Hvad han
för öfrigt var, var han på köpet, och det var icke heller så
litet. Sträng mot sina elever i allt som rörde
undervisningen, var han dessemellan som en far för dem, kunde
gifva dem sin sista hacka, sitt bästa klädesplagg, om nöden
stod för dörren. Inom det enskilda umgänget står han ännu
oupphunnen. Allvar och skämt, bibelspråk och anekdoter
dansade om hvarandra, ett riktigt fyrverkeri på dessa aldrig
hvilande läppar. Det ville aldrig rätt »hampa sig», som
det heter, om icke »gubben Norling» var med, och med
var han också öfverallt: på lärosalarna, på stallarna, vid
kappkörningar, på landtbruksmöten i östan och vestan, i
oräkneliga bröders och vänners glada lag, alltid lika sadelfast
och pålitlig. Åren, som hvitnat hans hår, vågade sig icke
på hans ansigte, hvilket ända in i sjuttitalet flammade af
ungdomens helsa och eld.

Han var stark rojalist, så vida det gälde Karl Johan,
till hvilken han erkände sig stå i de största förbindelser
och utan hvars beskydd han hade »stannat i stöpet med
alltsammans*; men ordet krusa fanns icke i hans lexikon.
»Ställ hofmarskalken A:s häst till höger om åkar Sjöbergs
märr!» gaf han vid ett tillfälle till svar på uppmaningen att
egna en synnerlig omsorg åt den högvälbornes kreatur.
Den som stack honom i näsa med en syl kunde, utan
afseende på börd eller rang, vara viss om att få ett eggjern
i flinten.

I trettiosex år hade Norling varit föreståndare för sitt
verk, veterinärinrättningen i Stockholm, då han en dag fick
läsa i officiella tidningen, att han blifvit befald att hals
öfver hufvud och för allo lemna denna inrättning samt
begifva sig till Skara och veterinärinrättningen der, hvars
föreståndare han jemväl varit. Att en omorganisation var i fråga,
det visste han nog; men att den skulle komma så tvärt och
honom alldeles oförberedt, hade han icke anat. De, som
beredde honom denna öfverraskning, må uppgöra med sitt
samvete bäst de kunna; men ovärdigt var detta beteende
mot en gammal utmärkt man, som så träget arbetat i sitt
kall och gjort sitt land så stor och allmänt erkänd nytta
som Norling. Det hjelpte visst att kasta åt honom några
tusen riksdalers pension och en kommendörsstjerna — åt
honom, som endast lefvat och offrat sig för utförandet af
en idé, men alltid försakat verldens flärd och fåfänga!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:25:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/mb/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free