Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personer, sade vi, med sitt laudatur bJde i grekiska och latin
samt vid alla möjliga tillfällen ordande om de-klassiska
språkens oumbärlighet för ungdomens bildning, icke sällan
visat sig vara de mest fiendtliga mot all frihet och de
ödmjukaste kiyparne för all makt, hur absolut despotisk denna
än månde vara. Det är som vore hos dem glosan ät och
andan deruti ät annat. De föra grekers och romares tungor
i sin mun, men i sina bröst hysa de äkta kinesiska hjertan.
Det behöfver väl icke sägas, att Zedritz ej tillhörde och
omöjligen kunde tillhöra dylika klassiska mandariner. Han
lärde såsom han själf hade lärt och känt, och han var icke
ett enda ögonblick sina ungdomsideer otrogen. Det var de
rika lockarnes svarta färg som bleknade med åren — icke
hans hjertas purpur. Om någonsin ordspråket: »ansiktet är
själens spegel» har sin tillämplighet, så var det hos honom.
Men det var helhvitt glas i den spegeln och utan ringaste
skarf eller buckla. Också var allt hvad den reflekterade
klart och rent, aldrig vanställande, aldrig brutet. Det var
något det för en studerande ungdom att spegla sig uti.
Döden har nu bredt sin dimma öfver detta förr så klara
glas. Men mycket kan man skåda än uti ett rent och
obe-fläckadt minne.
18 juni 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
