Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fonden af dygder, laster och dårskaper. Af den kraftfulla
gestalten, den djupa rösten och den emfatiska deklamationen
fick det hela en stor prägel, hvilken visserligen icke alltid
kan erhålla fullt värdiga och lämpliga föremål och lätt kan
i de produkter af dagsländans natur, som uppfylla
teaterrepertoarerna, till och med blifva af grotesk effekt; men
der något fanns att göra af, der blef ock något gjordt, och
hennes utmärkta och karakteristiska spel äfven i den fina
komedien, ja i den glada, isynnerhet der glädjen flödade från
hjertat, visade bäst huru böjlig och mångsidig hennes
konst-närsnatur var.»
Detta af oss nu citerade omdöme om fru Torsslow kan
äfven till en del gälla om Frankrikes Rachel, till hvilken hon
i de flesta och väsentligaste fall mycket närmade sig. Nästan
samma djuphet i rösten och uppfattningen, samma styrka och
värma. De djupaste källorna äro också de varmaste. För
hvardagsmenniskan, som icke skådat till eller ens drömt om
själens djup, föreföll den ena, liksom den andra, understundom
något obegriplig eller öfverdrifven. Men de som erfarit, att
menniskornas hjertan, liksom jordens berg, hafva sina vulkaner,
åskådade med en blandad känsla af beundran och förfäran
begge dessa skådespelerskor, när de gåfvo röst eller form åt
de stora passionernas lika starka som naturliga utbrott. Men
det var nästan omöjligt för Rachel att lemna sin höga koturn,
när hon någon gång måste stiga ned till det borgerliga dramat,
och vi undra ej på det. Van att ständigt segla med örnens
vingar, har man svårt för att fladdra med fjärilens, och de
qvinnan medfödda behagen dö så lätt under passionernas
eld, liksom blomsterfälten förtäras af den brinnande lavan.
Rachel var alltid stark och förfärlig, sällan behaglig och ljuf.
Hjertat slog hon med blixt på blixt — sällan rörde hon det
med en blomma.
Fru Torsslows talang var då mycket böjligare och blef
följaktligen också mer användbar. Man såg henne med
nöje i komedien, till och med i farsen; men icke heller hon
kunde helt och hållet hindra att, medan komedien log i
hennes öga och på hennes mun, tragedien ännu höll sig
qvar på pannan och i rösten. Alltid blef ändå penseln något
för bred för skådebanans miniatyrbilder.
Det var blott när hon spelade sin egen rol, såsom
maka och mor, som de qvinliga behagen fullkomligt lös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
