Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och frihetens tjenst. Och ändå hade han tid och lust öfrig
för s.å mycket annat. De politiska frågornas eller stridernas
kämpe strängar äfven skaldens lyra. Han ger oss i
öfver-sättning Béranger’s odödliga sånger, och han ger dem
mästerligt. Men hvem skulle väl också bättre förstå Béranger,
folkskalden, än en folkets man, en folkets vän och
beskyddare? Hvem bättre än Gustaf Hjerta? — Märkligt är ock,
att på de många olikartade och värdefulla skrifter han
ut-gifvit man icke finner utsatt hans namn. Endast
sanningen kommer fram, gör det detsamma genom hvem, tänkte
Gustaf Hjerta. Att icke vara hvad man synes, det är ett
fel; men att icke vilja synas för hvad man är, det är en
förtjenst mera, det är anspråkslöshetens ljufva och sällsynta
dygd.
Vi nämde något om det der småleendet kring den
gamle patriotens läppar, hvilket bevisade att han fann lifvet
godt, trots dagens aldrig hvilande bekymmer, trots
menni-skors otacksamhet eller glömska. Men detta småleende
släcktes för alltid, när han förlorade sitt enda barn, sin son, sin
ålderdoms stöd och glädje. Ynglingen dog i fjerran land,
och den arme fadern, som icke kunde vallfärdas till hans
graf, fick ej heller fälla en tår på dess torfva. Tåren är
sorgens bittra saft, men äfven tröstens lena balsam, och
fallen på en graf närmar den himmelen till jorden. Denna
tröst beskärdes honom ej, och från den stunden var Gustaf
Hjerta icke mer densamme. Det var som hade hans lefnads
sol med ens gått ned och lemnat honom allena midt i
vinternatten: af de nära 70 åren. En vänlig stjerna vakade
likväl öfver hans sista stunder. Det var den maka han mot
slutet af sitt lif förenade sig med. Så blef ändå det sista
han hörde: ett ord af välsignelse. Hans maka gjorde hvad
fäderneslandet bort göra*.
Borta är då äfven denne folkets mani De glesna allt
mer och mer leden af dem somf med åsidosättande af
* Först vid innevarande riksdag väcktes motion om ett årligt
penninganslag åt Gustaf Hjerta, men som icke hann komma under
Statsutskottets handläggning och numera naturligtvis icke behöfves
åtminstone för honom sjelf. Nämnas bör dock att han sedan flere
år tillbaka var en af hr Lars liiertas många pensionärer och åtnjöt
såsom sådan ett relativt betydligt årligt understöd.
Minnesbilder. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
