Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bugningar strax när han kom in och sedan närma sig pä
tåspetsarna samt kyssa hennes nåd på hand. Lilla Vilhelm
rynkade ögonbrynen och glömde att betrakta sina vackra
gröna kläder; han såg endast en skinntorr hand med långa
magra fingrar, förgäfves upphjelpta af guld och diamant.
Vagnen körde fram och farmor visade sig på trappan, men
hvar höll lilla Vilhelm till? Man sprang för att söka honom,
då han ändtligen visade sig, men i hvilket tillstånd I Han
dröp som en svabb, ifrån hjessan till fotabjellet, dertill
öfver-smord af gyttja och nate. Den unga svanen hade helt enkelt
doppat sig i gåsdammen, för att göra sig omöjlig till visiten
hos grefvinnan. Han måste stanna hemma, och hvem kände
sig lyckligare än hanl Vid den åldern är förlusten äfven
af den minsta leksak stor. Hur mycket större då
uppoffringen af en splitter ny grön klädning? Man skall vara
ett tvärhufvud »en miniature»; och äldre vorden, blef han
det »en gros» för alla sina återstående dagar.
Ja, visst var Braun oböjlig, men blott i sitt förakt för
allt småsinnadt och lumpet, i sitt hat mot allt våld och
förtryck. Myten gifver Apollo icke endast lyran, utan äfven
bågen, för hvilken vidundret Python föll. Braun kämpade
mot sitt tidehvarfs Python med dess många hufvud af
egennytta och skenhelighet, fåfänga, flärd, förakt för menniskorätt
och menniskovärde o. s. v., och skarpare pilar än hans har
sällan någon dödlig afskjutit. Men hvad en gud kan göra,
det gör en dödlig ej. Den möderne Python har ännu icke
afdagatagits. Det fordras många händer, många pilar än.
Nog finnas de som slagit Apollos lyra, men huru många
spänna hans båge! Ser man icke ynglingar och män med
snille och talang krypa der de borde stå raka, glömmande
att de äro till för att tjena ljuset, icke glittret? Aldrig har
Braun vanärat sin lyra med lofqväden tillegnade ett välde
utan ära, en makt utan dygd. Han var en sanningens profet,
och sådan borde skalden alltid vara.
Men denne skald, hvars sånger i mer än ett tjerndels
sekel så kraftigt anslagit nationen och spridt så mycken
uppfriskande glädje öfver stad och land, var han lycklig sjelf.?
Skön är äkta perlan, men hvem tänker på att hon är följden
af ett lidande, hvarifrån den stackars snäckan först genom
döden befrias! Hvarifrån detta sorgflor som så ofta skymtar
fram från Brauns lyra? Hvarför irrar han sjelf från trakt
till trakt, sökande men aldrig finnande ro? Hvem är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
