Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dals slott, samt kupolen i Skeppsholmskyrkan. En af
Lim-nells döttrar, Anna Maria, som invigdes i målarkonsten af
hans forne lärjunge Fahlcrantz, målade flere vackra
landskap i denne mästares stil, men afled redan 1847, blott
fyrtiotre år gammal. För några år sedan lemnade Limnell
hufvudstaden och operakällaren, der man ofta fann honom
vid sitt lilla toddyglas, talande om tider då hvarken
operakällare eller opera funnos, och han slog sig ned i ro på det
lilla trefliga Stenbrottet i Solnaskogen, der gubben ömt
vårdades af sin sonhustru, mottog gerna både gamla’ och unga
vänner, var munter och kry, kunde läsa utan glasögon och
erfor inga krämpor af sin höga ålderdom.
Såsom konstnär var väl icke Limnell en af första
ordningen, men så har han också aldrig velat gälla för mer än
hvad han var, och knappast det en gång. Flan var det
mest öppna, okonstlade och flärdfria väsen, barnsligt glad i
sitt lynne, mild i sitt omdöme om andra och endast sträng
i sin redbarhet. Dock, en fåfänga hade gubben, men som
nog hade sina goda och starka grunder. Han trodde
nämligen, att ingen kunde gifva en så ärlig, kraftfull, äkta svensk
handtryckning som han, och nog kunde man lita på att
hans hand i ungdomen varit som ett skrufstäd. Han såg
för innerligt belåten ut, den nittiåringen, när man, läggande
sin hand i hans, låtsade signa ned till marken. Då mådde
han och sade: »Jojo, gubben duger», och att gubben
åtminstone vid åttio år ännu dugde, det visade han prof på när
han för femton eller .sexton år sedan i Stockholm, under
hemgåendet sent en q väll, öfverfölls af en rånare, som drog
knif mot den gamle och skar honom just i hans högra hand.
Men med samma hand knep gubben om banditens arm med
sådan styrka, att denne med ett jämmerrop släppte knifven.
Han talade gerna om den händelsen och visade dervid
triumferande ärret efter rånarens knif, och man kan antaga
för troligt att det var den enda gång han tryckt till af annan
grund än broderlighet och vänskap.
Och, såsom ofvan antyddes, han dugde jemväl såsom
den vördnadsvärdaste förebild för så väl gamla som unga.
Han var en lifvets flygelman, efter hvilken alla rättade sig,
och det utan kommando.
253 mars 1801.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
