Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel’ Emanuel Holmberg,
i™
AL-Js et var en vårmiddag 1826 och efter slutad
förmiddags-s^-> ^snjng j Klara trivialskola. Vårsolen brände redan
på grafstenarna, och kyrkogårdens spridda grästufvor bjödo
på sin enda ros, maskrosen. »Aldrig en Iris på dessa bleka
fält minsta blomma plockat till prydnad för sin herdes tält»,
sjunger Bellman. Men primas och sekundas ungdom
föraktade icke den simpla maskrosen. Man gjorde sig kedjor
af dess blekgröna stjelkar, fäste dem öfver högra axeln och
lät dem falla ned åt venstra sidan, liksom svärdsgehäng,
hvarefter man än stormade och än försvarade någon graf häll,
hvars runor illa tilltygades af klackjernen.
Tecknaren af dessa minnesord, då qvartan i samma
skola, betraktade på något afstånd den yngre ungdomens
lekar och fäste snart sina blickar vid en nioårig sekunda,
starkt bygd för sina år och modigare och ihärdigare än alla
de andra samt med ett rundt blomstrande ansigte, det mest
rörliga man kunde se. Men i detta ansigte, som
oupphörligen vexlade uttryck, det ena ystrare än det andra, glänste
en blick af sällsynt klarhet och glans och som alltid förblef
oförändrad, hur än det öfriga rörde sig och bytte om form.
Det var som en solreflex i en yrande strömfåra. Så visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
