Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig för oss Axel Emanuel Holmberg den första gängen vi
sågo honom.
Många år förgingo innan vi åter träffade honom. Han
var då en man och det i ordets kraftfullaste betydelse. Den
yrande strömfåran hade svällt ut till en djup och —
hvarför neka detl — stundom något våldsam flod; men
solreflexen, tankens och snillets återsken, var densamma. Han
hade då tillbragt det mesta af sin ungdom i Halland, dit
han med sina fosterföräldrar tidigt flyttat. Det var i denna
bygd, de gamla vikvärjarnes urhem, och midt bland deras
minnesvårdar han uppväxt och utvecklats, sjelf något af
viking både genom studier och natur.
Fosterfadern, välmenande, men rå, uppfattade
vikinga-halten eller jernsidan af fostersonens skaplynne, men icke
hans hjertas lika medfödda ädelhet — denna ädelhet som
förmedlar den råa kraften och i sin förening med den alstrar
en hugstor själ och ett ridderligt sinne. Också under sitt
bemödande att hugga bort jernkanterna, råkade fosterfadern
alltför ofta att såra de ädlare delarna, hvilket slutligen hade
till följd att den unga vikingen en vacker dag lemnar
fosterfaderns hus och begifver sig till Göteborg för att taga
hyra på något handelsfartyg, ty vikvärjarnes beundrare
vill ut på det vida haf. Men en välvillig skeppare, som
känner deltagande för den sjuttonåriga ynglingens öppna och
frimodiga sinne, råder honom faderligen att närmare besinna
sig innan han väljer ett yrke, hvilket, ehuru lika besvärligt
och tungt som fordotn, likväl icke mera som förr inbringar
borgar och prinsessor.
Under besinningstiden råkar Holmberg att kasta blicken
i en tidning och upptäcker bland annonserna:
»Inspektors-tjensten ledig på Ströms säteri vid Lilla Edet». Holmberg
bestiger en ångbåt, som går till Lilla Edet, och
sammanträffar ombord med flere äldre herrar, dem han med djup
vördnad betraktar, ty de bära gråsprängda mustascher och
blågula band i knapphålet. Holmberg går i land vid Lilla
Edet och beger sig rakt till herrgården. De gråsprängda
mustascherna med de blågula banden taga samma väg.
Holmberg anmäler sig såsom sökande och invisas i en större sal,
der’ han finner flere välklädda personer, alla minst dubbelt
så gamla som han. Snart ökas samlingen med föremålen
för ’ hans vördnad på ångbåten. Han begriper nu att alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
