Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huset starkare än i de öfriga riksstånden. Men man vet icke
af något yttrande som landtmarskalken de Geer afbrutit,
någon mening som han sökt undertrycka. Sedermera har
riddarhuset blifvit allt sämre och sämre, och
landtmarskal-karne ha hållit jemna steg dermed.
Karl Johan värderade millionernas man, men Carl de
Geer bugade sig lagom för slagfältens. Visserligen mottog
han ordensdekorationer och hoftitlar af hvarjehanda slag,
men vi tro icke, att herren till Löfsta någonsin gjort
vakt vid någon kabinettsdörr på Stockholms slott. Man
har citerat yttranden af honom, synnerligen under det
oroliga året 1838, som voro ingenting mindre än
smickrande för Karl Johan och hans favoriter. Han räknades
följaktligen någon tid till de missnöjde, och hofvet trodde
sig ha funnit en anledning dertill. Det sades, att han
vid ett tillfälle erbjudit sig att som ambassadör gå till
London på egen bekostnad. Detta erbjudande antogs icke,
och hvarför känner man ej, men anar. Kanske såg man
en skugga af sjelfständighet deruti, och näst
sjelfständig-heten sjelf fanns det den tiden ingenting som man mer
skydde än sjelfständighetens skugga, och vi tvifla på att det
är bättre nu.
Excellensen de Geer hade föga eller intet sinne för
vitterhet och skön konst. Skalder, målare och bildhuggare
skola icke rosa hans minne; men ingen skall våga bestrida,
att han var en välgörande man. »Dock, hvad är det för
konst att gifva, när man har så mycket att gifva afI» heter
det. Den konsten är dock icke så lätt, efter hvad
erfarenheten visar. Mycket af hvad de Geer gifvit till enskilda
behöfvande och allmänna inrättningar känner man; det mesta
känner man kanske ej. Vi veta dock, att stora summor
kommit flere än en kommun tillhanda utan att han på
dem tryckt sitt grefliga sigill, men hvilkas källa man likväl
spårat.
Egaren af Löfsta, Hammarby, Väsby, Kulla
Gunnars-torp, Stora Sandby, Yxtaholm, Utansjö m. fl. stora och
härliga landtgårdar trifdes dock helst i Stockholm äfven
när sommaren blomstrade som vackrast. Man såg honom
dagligen på någon af de mest besökta promenaderna i
Stockholm, under de senare åren likväl med mulen blick
och flämtande andetag. Det sades, att han grubblade öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
