Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då händer det att, sedan man fruktlöst vändt sig till
den eller den, man slutligen vänder sig till någon mindre
frusen, vare sig till själen eller kroppen. Vi påstå icke,
att detta varit fallet vid landtmätaren Widmarks befordran
till landshöfding; men säkert är, att när Widmark en gång
stod på förslag till öfverdirektör för landtmäterikontoret,
blef han, oaktadt sin allmänt erkända öfverlägsenhet,
förbigången. »Han hade inga fasoner», hette det då.
Widmark, stor och stark som en björn, klampade för hårdt i
hoftrapporna; det var som hade han en ryggrad af
Bessemer-stål; han talade för djerft ur skägget, och det med en röst
som kunde höras kring sjumila skog. Göra en sådan
obän-ding till chef för ett embetsverk! Vi lefva väl icke i
Foin-joters tider heller.
Men tider kommo då det icke var så noga med
»fasonerna». Sommaren år 1858 besökte en hög person
Norrland, hörde alla tungor tala om en landtmätare Widmark
och gjorde snart hans personliga bekantskap. Det var att
på samma gång göra bekantskap med hela Norrland, dess
behof och tillgångar. De der »fasonerna», förr ett minus,
blefvo nu ett plus, något som lika mycket hedrar den ena
som den andra personen.
På den tiden kämpade i dessa bygder tvenne mäktiga
intressen mot hvarandra: det Dicksonska, som redan hade
sin jernväg emellan Askestad vid sjön Marman och
Bottniska viken, och 01 tens, som i saknad af egen jernväg
hotades att fullkomligt uppslukas af det förra. Men
Widmark hade fått i sitt envisa hufvud att, till förekommande
af en sådan olycka, en ny jernväg måste anläggas mellan
Bergvik, som låg något nordligare, och Söderhamn,
hvar-igenom orten finge en oberoende kommunikation med
hafs-stranden. Widmark var ej sen att tala med den höga
personen derom.
»Det lönar icke mödan att du bråkar om den saken,»
menade denne i en ton af hopplöshet, »ty det blir aldrig
något af med den jernvägen.»
»Jo, min själ, ska’ det icke det bli,» förklarade
Widmark, och så blef det också. Jernvägen byggdes, och
Hel-singlands skogar, för att uppnå hafvet och verldsmarknaden,
behöfva icke mer buga sig för hrr Dickson och Göteborg.
Den 1 februari 1859 utnämndes Widmark till
landshöfding öfver Norrbotten, en regeringshandling som väl kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
