Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande att göra? Djupt in i det förflutna trängde hans
blick, spanande efter svunna tiders händelser och öden. Hvad
hade han att göra i en verld som, sorlande omkring honom,
dömde eller fördömde ofta utan urskilning och oväld?
Domen öfver död mans minne, det var hans mål, den sökte
han justera till sanningens tjenst och rättvisans seger. Så
skred han fram och åter med forskningens fackla. Facklan
såg man, men icke honom som bar den.
Liksom många andra utmärkta män, hade Strinnholm
under nästan hela sin lefnad att kämpa mot nöd och-
bekymmer. Men huru många kände till dem? Dem behöll
han för sig sjelf allena och gaf verlden endast del af sina
verk, frukterna af grundliga forskningar, hvilka af sakkunniga
högt uppskattades, men föga uppmuntrades af andra, emedan
hans arbeten icke voro af det slag som den stora allmänheten
lättast smälter. Men han belönades ju af staten? Nåväl, i
åtta år uppbar han årligen 600 rdr, derefter i sexton 1,500
och slutligen i fem 2,250. Det gör tjugunio år. Han hade
dock lefvat i sjutiosex!
Under en mycket lång tid voro hans inkomster så
knappa, att • han för besparings skull nödgades göra sina
anteckningar på griffeltaflor, hvilkas antal ökades allt efter
råd och lägenhet. Sedan griffeltaflorna blifvit fullskrifna,
öfverflyttades deras innehall på papperet, och hans
manuskript voro alltid ytterst nitida, men så tätskrifna att något
tillägg var omöjligt, och det behöfdes ej heller.
Blygsam och anspråkslös, hade han något svårt för att
finna sig i de yttre utmärkelser, som tid efter annan tillföllo
honom. Först efter mycken tvekan kunde han förmå sig
att intaga Wetterstedts fåtölj i Svenska akademien. När han
blef nordstjerneriddare, sade han : »Jag är bestämdt den minste
riddare i Sverige». Och när han fick nordstjerneplaquen
och gratulerades i anledning deraf, utbrast han skrattande:
»Men huru skall jag väl taga mig ut som kommendöri»
Vida högre än alla dessa härligheter skattade han sin gamla
tobakspipa, »min hustrus enda rival», såsom han ofta
skämtande brukade säga.
Nöjd med sin lott, äfven när den var som hårdast, samt
vårdad af en öm maka, som han ett fjerdedels sekel älskat
innan han kunde bjuda henne sin hand, var han i sitt
enskilda lif glad, skämtsam och oskuldsfull som ett barn.
Barnafromhet och oskuld finner man ofta hos dessa tänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
