Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andar som upplysa och gagna verlden, och så bör det vara
kanske. När konstnären på duken framställer Guds
bevingade budbärare, ger han dem barns anleten.
Mången gång har det vid genomläsandet af Strinnholms
utförliga arbeten förefallit oss, som hade han för de tidehvarf
han skildrat sugit ut ur arkiven hvad sugas kunde, och att
följaktligen den eller de som hädanefter egna sig åt samma
studium och arbete böra stanna i den största
tacksamhetsskuld hos honom. Alla söka gerna floden, men få göra sig
besvär med att uppsöka dess källor. Strinnholms Svenska
historia, hon är svenska historiens källor sammanförda inom
samma brädd, hela riksarkivet inom samma permar. Som
ett bevis på Strinnholms forskningsifver och outtröttlighet
i denna väg vilja vi berätta något som hände under dens
skoltid som tecknar dessa rader. En dag under lektionen
för Jakob Ekelund i Klara trivialskola inträdde i
rektors-klassen en fyrtioårig man, tarfligt klädd, liten till växten och
med det vänligaste ansigte. Han frågade rektor Ekelund
efter en disputation, som då helt nyligen varit hållen i Upsala
och som afhandlat några moment ur den förste Vasas lif.
Ekelund visste ännu intet derom.
»Jag måste ovilkorligen ha den,> förklarade den lille
mannen.
»Skrif till Upsala, så får nog herr Strinnholm den,»
svarade Ekelund.
»Skrifva? Det är inte sagdt, att man hedrar mig med
svar. Säkrast är, att jag beger mig dit sjelf och det genast.»
»Så godt är det. När reser herr Strinnholm?»
»På ögonblicket.»
»Det är inte så gifvet, att herrn får hästar strax.»
»Åh jo, mina hästar stå alltid förspända,» svarade
Strinnholm, tog afsked och gick — gick till Upsala, fick
disputa-tionen och gick derifrån utan att besvära hållkarlar och
skjutshästar. Man kommer längre med apostlahästarne än
mången tror. Den renaste af jordens religiösa kulter åkte
icke efter fyrspann.
Det är en klagan man ofta får höra vid sådana grafvar
som en Strinnholms med fleres, nämligen: »tyvärr fick han
inte fullända hvad han börjat 1» och samma klagan hörde
vi vid Geijers grift, liksom vore en mansålder tillfylles för
arbeteu af denna art. Vi förmoda att kärleken för svensk
historia och forskning icke med nämnda häfdatecknare ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
