Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det såg nästan ut som Reuterskiöld skulle sluta
som förste major; mången trodde, att öfversteepåletterna
aldrig skulle hitta till hans skuldror, och man hade starka
skäl för denna tro. Hvarje dygd har, som man vet, sina
vedersakare; men det finnes en, som har flere än de öfriga
och som, när den finnes hos en militär, ofta blir nästan
liktydig med ett brott, och det är sjelfständigheten. Det är
icke högburna pannor, utan pannor rullande i stoftet som i
allmänhet behaga de maktegande på jorden. Reuterskiöld
hade gjort sig misshaglig. Han hade under en fältmanöver
på Ladugårdsgärdet visat en egen tanke. Det hjelper icke
att tanken är god, när den tangerar t. ex. en kunglig vilja.
»Lyda, tiga och dö», det är despotismens maxim, och den
spökar försvarligt ännu äfven under våra konstitutionella
former. Man arkebuserar icke, det är sannt; men man kan
fusiljera en menniskas framtid, äfven den vackraste. Detta
har händt och torde väl ännu komma att hända.
Som sagdt är, det såg mulet ut med öfversten; men
ändtligen, emot mångas förmodan, blef han klar först vid
Helsinglands regemente och sedan vid Uplands. Det gifves
uddar som icke ens en Cassar kan spjerna emot. Det var
som öfverste vid sistnämnda regemente Reuterskiöld under
ett landthushållningsmöte höll det der minnesvärda talet för
skarpskyttesaken, och likväl var denna sak då knappast annat
än en lös framtidstanke, framkastad af några s. k. fantaster.
Den räknade, märkvärdigt nog, sina flesta motståndare just
bland dem, som närmast borde ha fattat och hyllat den,
nämligen bland militärerna. Det behöfdes verkligen detta
varma och vältaliga förord af en tjenstgörande öfverste och
dertill en sådan öfverste som Reuterskiöld, för att något hejda
anfallen från detta håll. Man räknar icke gerna öfverstar till
fantasterna. Man började därför tänka ungefär så här: Kanske
— kanske det ändå ligger något i den der saken. Det var
helt enkelt detta »kanske» som för tillfället räddade den.
Han anar måhända icke, den nuvarande krigsministern,
anar ej i sin blygsamhet — ty der den sanna förtjensten
är der är ock den sanna blygsamheten •—• att det var hans
förord vid det der mötet som uppehöll modet hos Sem
som arbetade för idéns realiserande. Det bildades knappast
ett korporalskap utan att hans förord begagnades som
ingångsspråk. Dålig den som icke af ett godt ingångsspråk
gör en god predikan 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>