Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiftaren, katedern icke alldeles bli öde och tom. Det
behöfves icke alltid vara en Thor med hammaren som sitter
der. Vidar den tyste var anspråkslösare, och ändå fläkte
han Fenrisulfvens gap. Björck är ett slags Vidar, fast med
mycket bättre målföre.
Med skolan mena vi hvad man länge och ännu i dag
menar med den traditionella oppositionen inom
Borgarståndet, och till hvilken genom gammal häfd Bondeståndet hör.
Dess uppgift är att använda det enda verkliga vapen
representationen eger för den händelse regeringen skulle vilja bli
starkare än nationens nervsystem tål vid. Vapnet är, såsom
vi alla veta, beskattningsrätten, rättigheten att bestämma om
statsanslagen, att rent af vägra dem, i fall så nödigt är, i
fall, för att tala med Börne, »regeringens näsa icke är efter
folkets näsa». Skolan har ofta blifvit beskyld för njugghet,
och man har flerfaldiga gånger föraktligt dragit på mun åt
dess småaktighet. Men småaktigheten är visst icke alltid att
förakta. Sandkornet är också en småaktighet, men det kan
hejda en maskin i full gång, och godt är att det så kan,
förutsatt nämligen att maskinen arbetar i falsk och skadlig
riktning. Emellertid är det till denna skola, denna s. k.
traditionella opposition, som det skattdragande folket sätter
all sin tillit, väl vetande att det åtminstone der finner icke
allenast ett bålverk mot lycksökeriet och slöserilustan, utan
ock ett kraftigt medel att äfven i andra frågor skaffa folkets
vilja gehör som förslår och kraft som gäller.
Det är denna opposition som Thore Petré gjorde till
en sanning och som Björck efter honom förstått uppehålla
under hela den tid han tillhört våra riksdagar. Det är svårt
att säga, huruvida han är eller någonsin varit dess chef.
Det har förefallit oss, som vore han snarare standaret än
standarföraren, och det kan ju också göra detsamma hvem
som för tillfället håller i stången, allenast duken vajar der
den bör vaja, allenast färgerna äro klara och vecken rena,
och det äro de, liksom de alltid det varit. Medgångens sol
har lika litet urblekt som motgångens störtskurar urlakat
dem. Det är en vacker högburen fana, som föresyn för den
generation som är, efterföljansvärd för den som kommer.
Dock må man icke tro, att det endast är som ledamot
af statsutskottet denne representant skurit sina lagrar. Sannt
är, att han vid statens kassakista håller sig troget och så
nära som möjligt, städse färdig att fatta i det ena handtaget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
