Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0. U. Torsslow,
en berömde danske teologen Kierkegaard kallar i ett
af sina ypperligaste arbeten teatern för samtidens
predikstol, från hvilken moralens bud och sedlighetens läror
klarast och allmänligast förkunnas. Och har han väl på
det hela taget så orätt deruti? Hvar framställes väl det goda
eller det onda mer förkroppsligadt än på teatern ? Och hvad
är mer förnimbart än det förkroppsligade? I kyrkan hör
man hvad som säges; på teatern ser man hvad som sker,
och det är som vore man sjelf midt i händelsen. Intrycket
deraf varar ovilkorligen längst, ty lättare minnes man bilder
än ord. Känslan och tanken få kropp; man kan vidröra
detta hjerta som slår, denna panna som bränner; man kan
spegla sig sjelf i detta leende eller i denna tår; man är
midt i mensklighetens sköte.
Lägger man nu dertill den ofantliga trollmakt som
teatern eger, den nämligen att kunna lika åskådligt
framställa icke blott olika individer, utan äfven olika tidehvarf,
äfven de aflägsnaste, icke blott det lilla som upprör ett
menniskohjerta, utan ock det stora som skakar en verld,
och allt detta i den karakter eller kostym som för olika
individer och tidehvarf äro egendomliga, så har man ju hela
verldshistorien, utan att man behöfver slå upp en enda
bok. Det är det omedelbaras stora företräde och seger, att
det lika djupt griper in i det dunklaste föreställningssätt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
