Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så jungfruliga, att de skulle rodna som en oskyldig flicka,
i fall någonsin hos dem den tanken uppstode, att de äro
någonting mer än vanligt, att de gjort något mer än sin
pligt. Till dessa hör Carl Anton Petterson.
Betrakta vi honom som yngling eller vid hans första
steg på den bana han valde, sjömannens, så finna vi redan
då i honom en af de kunnigaste och arbetsammaste. Der
det finnes en examen att taga, der tager han den och alltid
med de högsta betygen, de utmärktaste loforden. Examinerad
ena dagen, är han examinerande den andra. Hos honom
går med ens lärjungen upp i läraren, något som är en
sällsynthet. När lärda samfund och akademier tillegna sig
honom, är det mindre för att belöna honom, än för att
rikta sig sjelfva genom de stora kunskaper han eger och
genom hans rastlösa nit att göra dem fruktbara för sitt yrke
och sitt land. Gäller det en expedition der sjömannens
erfarenhet mest tages i anspråk, eller vigtigare uppdrag i
rent vetenskapligt ändamål, så är det på Petterson valet utan
tvekan faller. Är det frågan om att till en större
naviga-tionskongress i främmande land skicka ett ombud värdigt
Sverige, så är han sjelfskrifven dertill, en af dem som sökas,
icke söka. Hade han icke fått andra befattningar än dem
han sökt, hvem vet om han ens haft någon. Det är nästan
oförklarligt, hur en så anspråkslös och blygsam menniska
kunnat bli riddare af kungl. nordstjerneorden.
Föreståndare för Stockholms navigationsskola år 1855,
är han tre år derefter inspektör öfver alla rikets
navigationsskolor. Han anställer magnetiska deldinationsbestämningar
utefter Sveriges vestra kust, men han behöfves ocksl för
det ekonomiska kartverket öfver Norrbotten. Man talar om
Norrlands skatter och tror på dem, men det hindrar icke
att sjelfva skattkammaren ännu är en terra incognita för
de flesta. Sommarmånaderna åren 1859—60, under det
mången annan egnar sig åt hvilan och nöjet, genomströfvar
Petterson till fots — ty det går icke på annat sätt —
Jockmocks och Qvickjocks ofantliga lappmarker, upptäcker
katarakter ditintills kända måhända af vildrenen blott. Artist
icke mindre än vetenskapsman, tager han af dessa trakter
vyer och afbildningar för det stora verk som redan är
under utgifning. Det är genast ett plus mer och som icke
hör till uppdraget. Petterson har alltid något att gifva på
köpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
