Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
amiral med namnet Claus vom Stiirzenden-Becher, hvilken
gjorde hanseaterna mycken förtret och slutligen, enligt Orvar
Odd, blef »in optima forma hängd i Hamburg år 1402».
Men Oscar Patrick, som kommit till verlden omkring
400 år senare eller år 1811, röjde deremot i skolan två
egenskaper, dem slagskämpar svårligen kunna berömma sig
af, och de voro ordentlighet och flit, hvilket hade till följd
att han, som knappast kunde öfverhoppa det lägsta kors på
Klara kyrkogård, likväl snart hoppade öfver de längsta och
starkaste af kamraterna i Klara skola, och när vi andra kommo
på gymnasium, var Oscar Patrick redan sin kos, redan
väl-bestäld liber studiosus i Upsala.
Vi återfunno honom mycket föl ändrad, och det enda
hvarpå vi igenkände skolkamraten, det var på fliten,
ordentligheten och på det der satyrdraget kring munnen, som man
nu knappast ser för mustascherna. Första sammanträffandet
i Upsala skedde på begrafningen efter en nationskamrat och
gemensam barndomsvän. Tryckta verser af Sturzen-Becker
delades ut och den första var:
»Säger du att döden mördar
Blommorna i sommarns ro?
Nej, han mognar blott de skördar,
Som för evigheten gro.»
Denna vers, säkerligen för längesedan glömd af sin egen
författare, föresväfvade oss i vår ungdom så ofta vi för vår
del skulle strö några blommor på jemnårigas grifter, och
himlen vete ( om vi inte en och annan gång användt den,
ty det är svårt att vackrare börja sången vid en förtidig graf.
Detta var det första i tryck vi sågo af Sturzen-Becker. Sedan
har han, som bekant, skrifvit och tryckt mer, mer dock för
lifvet än för döden, kanske mer än någon annan af samma
generation, bättre än de flesta.
År 1833 tog han magistergraden, begaf sig till
Stockholm och tjenstgjorde några år i konungens kansli.
Der-efter, och sedan han i förbifarten tagit några pris i Svenska
akademien, styrde han rakt in i Aftonbladsbyrån, som då
hade Lars Hierta till chef. Nu var det slut med akademiska
medaljen. Publicitetens återstod. Äfven den har sina två
sidor. Rikast präglad är den afviga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
