Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1851 håller skalden Victor Hugo i nationalförsamlingen ett
försoningens tal, hvartill hela Frankrike andaktsfullt lyssnar;
fjorton dagar derefter jagar Napoleon hundradetals qvinnor
och barn i S:t Martin-kanalen och deporterar tusentals män
till Cayenne —■ Napoleon, nutidens störste politiker, men
som likväl femton år förut utskrattades både af Ludvig
Filip, en annan stor politiker, och af ungefär samma
diplomatiska falang som nu ligger på knä för honom. Skaldens
statsteori hvilar på ett hjerta; politikerns på ett tärningskast.
Raffellådan och ett menniskobröst, se der skilnadenl
Dock må man gerna lägga Sturzen-Beckers politik å sido
— säkerligen är han dålig hazardspelare — och endast
betrakta honom som estetiker. Men en eller par
tidningsspalter förslå ej dertill. Inskränkom oss då, att börja med,
till några »on dit» om hans prosa. Den är, säger man, en
sirlig mosaik, men med något för tunna skifvor; den är
blomma af silke och perla af glas på duk af stramalj; den
är soppa kokt på spik, ehuru man medger att både soppan
och det hon kokas på lätt rinner ner och digereras; det är
humor öfverallt, men för litet allvar på djupet, så att man
ofta får en virkad boll der man väntar en bomb med full
krutsats; det är för litet värme, som gör att af det vackra,
som löper fram och igenom, alltför litet stannar qvar, ehuru
man är ense om något hvar, att det vill utomordentliga
resurser till- för att öfverallt leda värmledningsrör genom
ett skriftställeri af så ofantlig yta. Det skulle, med ett ord,
vara ett slags pet, men snillets pet, det bestrides ej, och
icke heller bestrider man, att samma känsla för frihet och
mot förtryck satt sin stämpel på allt, till och med på grytan
med soppan på spiken.
Men om nu detta ytans färgspel är en svaghet hos
författaren, månne icke just i denna svaghet ligger
förklaringsgrunden till hans popularitet hos mängden, som endast
har sinne eller tid för det yttre af saker och förhållanden?
Måste han icke då af ytan göra hvad göras kan? Och
otroliga saker kunna göras med blotta brodernålen. Man
kunde då på Orvar Odd, såsom följetonist, tillämpa hvad
en fransk kritiker en gång yttrade om sin landsman, den
berömde Jules Janin, Orvars förebild i mycket: »Det-är med
honom som med behagens kön: styrkan ligger i svagheten.»
Men orätt har man, om man påstår, att det endast
funnits brodernålar i den nye Orvars koger. Det har gifvits
Minnesbilder. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
