- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Minnesbilder [1] /
159

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

politiska vänner i sakristian. I Mellins predikningar, liksom
i hans förebild Franzéns, skönjer man emellertid ett
bemödande att ställa det poetiska elementet, hvaraf båda voro så
mäktiga, alltför mycket under det dogmatiska, liksom vore
i en predikan inspirationen en synd. Utan den fria utflygten
af sin inspiration månne väl Wallin blifvit den »domsbasun
på Zions berg», såsom Tegnér kallade honom? Herrans
tjcnare i Gamia testamentet voro, skulle vi tro, skalder, om
någon varit det. Och är väl sjelfva Kristi lära annat än den
högsta inspiration, vällande fram som en väldig flod, den
aderton seklers prosa med alla sina förvrängningar och
konstgrepp förgäfves sökt grumla och afleda.

Men statskyrklig eller ej, är dock Mellin — vi veta
det nog — för sin hjord en herde såsom få, oss veterligen,
äro. Hvad han i sin ungdom var för sina vänner inom
literatur och skön konst är han ännu i dag för sina
sockne-bor: samme faderlige vän och rådgifvare, samme varme
deltagare i alla deras angelägenheter, i deras fröjder och
lidanden, outtömlig i uppfinning af medel för att skydda de förra
och skingra de senare.

Det är oss ljuft att en stund få dröja vid denna bild.
Vi ha sökt den så ofta vi ur det förflutna velat hemta något
som kunnat hålla oss skadeslösa för hvad tiden ryckt ifrån
oss af helsa, lycka och förhoppningar. Mången gång
stannade vi då vid minnet af den tid, då Mellin förde oss an,
mannen med den resliga gestalten, de ljusa lockarna och
barnahjertat, fattig och lefvande för dagen, liksom vi andra,
men rik, millionär på idéer. Mången af dessa slocknande
med dagen, men blott för att lemna rum åt en ny, med
morgonen tänd.

Vän till hafvet och alla dem som plöja dess våg, kände
han namnet på hvarje skuta i Stockholms hamn, namnet på
hvarje skeppare som förde den. Det blef, må man tro,
ingen liten rörelse bland sjökaptenerna när Mellin visade sig
på Skeppsbron. Så fick han den idén att inreda en brigg,
som skulle föra honom och hans vänner på en färd kring
jorden. Det mötte dock oöfvervinneliga svårigheter att finna
redare i fartyg för slik laddning. Måhända skulle likväl den
tidens höga vederbörande gerna ha sett en sådan affär, nb.,
om det stannat vid exporten. Till hans stora sorg gick äfven
denna idé »i marvattnet», såsom han sjelf brukade säga.
Allt reducerades till en resa för honom sjelf till Lissabon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/mb/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free